Ei niin suurta surua oo ettei ilo voita :)
För min del började FACES med karelska Sattuma, som spelade som första band på lördagen. Victor & co kom till festivalen redan på fredag, men jag var på plats i Pojo först på lördagmorgon och inledde med frukost nr. 2 på Pias sommarställe. Sedan traskade vi iväg mot festivalområdet och var med om en lite kuslig grej när en stor paketbil försökte tränga in sig under facesskylten på bilden ovan och drog med sig hela metallstolpen så att en flicka tänkte få den på sig. Som tur hände inget värre, men det kunde ha gått illa. Nå vi kom fram till själva festivalområdet i Gumnäs utan värre incidenter och på långt håll hörde vi Sattumas välbekanta muntra toner.
På Sattumas konsert träffade vi Maija, Jussi, Sveta, Sini och andra roliga typer och hade jättekul. Efter konserten var vi vrålhungriga och jag är ännu idag bitter över att jag inte valde speltrisotto som Jocke för på söndan när jag skulle ta den var den slut och den var bara den goooodaste...
Den kanske allra bästa konserten vi lyssnade på var Yona ja pienet liikkuvat pilvet, som uppträdde i "restaurangen". Vi blev alla helt förtjusta i den anspråkslösa söta sångerskan och hennes härliga röst. Maija och jag köpte varsin skiva av henne och fick nimmare, jee :)
Vicke på stranden med vår fina fina nya PACE-flagga, som nu hänger på väggen hemma! Maija och Jussi var väl förberedda och hade med sig SKUMPPA så vi satt på en klippa utanför festivalområdet och kalasade :) När en av ordningsvakterna närmade sig oss blev vi alla tysta och förberedde oss o på att få nån sorts utskällning, men han skrattade bara och sa att vi nog kan fortsätta tala och så gick han och kollade läget längre ut på berget.
Åskan hängde i luften hela lördagen och jag hade laddat upp med gummistövlar och regnrock, men det var först på natten när vi var på väg hem till Pia som åskvädret brakade loss! Vi satt på sandstranden och tittade på när blixtarna lyste upp hela himlen och havet. När vi började traska hemåt regnade det inte ännu, men innan vi var utanför området ÖSTE det ner! Vi sökte skydd i narikkatältet (bilden är från följande dag för i spöregnet hade nog ingen en tanke på att dra fram kameran). Jag stod och smajlade för mej själv och bara njöt av ösregnet och skulle egentligen helst ha sprungit omkring som en galning i regnet, men ingen annan verkade vara på det humöret så jag lät tråkigt nog bli... och efter en kvart slutade det nästan regna så vi traskade vidare.
Sötis-Kastor på väg på sin första (men knappast sista) Faces-festival. Gudfar tankade vatten åt honom imellanåt och så fortsatte färden igen :)
På söndagen såg man lite sömnigare miner...
...men det var inget som inte petersburgska Markscheider Kunst kunde råda bot på! Deras musik gör en alltid på så gott humör :) och när de meddelade att de säljer cd-skivor men att det finns bara 3 kvar störtade jag genast dit och där mötte jag Sanna som också var där i samma ärende. Det visade sig att de bluffade lite för de hade nog fler än 3 :) Efter konserten var Sanna och jag bakom scenen och bad autografer av killarna och dom var jättekiva!
We shall overcome... and we did! De ekonomiska problemen är väl inte borta, men åtminstone verkade Börje Mattsson nöjd då han höll tal under avslutningskonserten med Markscheider Kunst. Han tackade alla artister som ställde upp gratis, alla frivilligarbetare som gjorde Faces möjligt och alla besökare som höll festivalområdet extremt städigt och stämningen på topp. Jag blev nästan tårögd för det var så fint tal och det bästa var att han växlade helt hejvilt mellan svenska, finska och engelska :) Hoppas det blir Faces igen nästa år!!
Faces!
Snart smäller det! Nä det gör det inte. För det är just grejen med Faces att det inte smäller och har oväsen utan istället lurar sig in i ens själ med all glädje och färggrannhet och livslust. Jag tänkte svika och åka ut till Rosala i helgen istället för till Faces, men så tog jag en titt på programmet och första bandet på lördagen fick mej att ändra alla planer! SATTUMA, vårt fina fina karelska band som gav gåshud och lyckorus i Petrozavodsks förort i maj när vi var där... och Markscheider kunst som har varit där många gånger tidigare, men som man alltid blir lika glad av att lyssna på är också där! Liksom en massa andra glada musikanter, besökare, försäljare och annat som gör Faces-stämningen så perfekt!
Счастливый билет
Turun Pietariseura (jo, jag vet, den har ett svenskt namn också, men jag gillar det finska mer) hade vtornik-föreläsning om Anna Karenina idag och jag funderade länge om jag skulle gå eller inte. Victor och de andra i druzjbagänget skulle till Proffan kellari för att planera samarbeta med ryskaföreningarna Slava och Troikka vid TY och Kauppis, så jag fick inget sällskap, men bestämde mig för att gå ändå. Och tur var det! Det var visserligen inte världshistoriens bästa föreläsning precis, tanten läste mest från sitt papper (som hon knappt såg) och citerade Georg von Wright. Nå, det var fullsatt och trevlig stämning och efter själva föreläsningen diskuterades Anna Karenina-pjäsen som går på Åbo stadsteater just nu. Jag skulle så vilja gå på den! Kan dock vara bra att ta med öronproppar dit verkar det som... Till sist, just när alla tänkte gå hem, brev det lotteri och vem vann om inte JAG! Gunnel drog min счастливый билет och så fick jag en flaska skumppa! Nånting bra med att ha otur i kärlek, hehe ;) Jag blev helt lyrisk över att ha vunnit, förde hem flaskan och gick sen ut på en skön rask promenad.
Mina tre stoltheter: skumppaflaskan, det frodiga påskgräset och de fina våriga gardinerna!
Ja, och så en till: strutsen Putin i egen hög person!
Putin i profil. Är han inte den sötaste?
Mina tre stoltheter: skumppaflaskan, det frodiga påskgräset och de fina våriga gardinerna!
Ja, och så en till: strutsen Putin i egen hög person!
Putin i profil. Är han inte den sötaste?
Rysshatande finnar?
Idag ordnade Suomi-Venäjä-Seura en föreläsning på restaurang Koulu och Victor och jag var (såklart) där, hihi. Vi blev till och med medlemmar i föreningen för att få gratis inträde... Föreläsaren hette Arvo Tuominen och han har gjort många dokumentärer om Ryssland och nu berättade han om Rysslandsbilden i finsk media. Det kom inte precis fram någonting helt totalt nytt som jag inte skulle ha haft en aning om, men var ändå riktigt intressant. Och Tuominen var väldigt pro-Ryssland! Någon i publiken frågade t.ex. om han någon gång har haft problem när han har jobbat i Ryssland, typ med byråkrati och sånt, men det hade han aldrig (!) haft. Nå, som han sa handlar allt om att ha rätt inställning när man har med Ryssland och ryssar att göra! Just det, jag håller med. Och så gillade jag speciellt en grej som han sa, det lät typ så här:
" Man ska försöka förstå vad Ryssland ÄR - inte hoppas att Ryssland skulle vara sånt som man själv vill att det ska vara."
" Man ska försöka förstå vad Ryssland ÄR - inte hoppas att Ryssland skulle vara sånt som man själv vill att det ska vara."
Karelska toner i Salo
På tisdagkväll steg Victor och jag in i Suomi-Venäjä-Seuras abonnerade buss vid ortodoxa kyrkan, och sänkte därmed medelåldern i bussen med ca 20 år. Vi somnade nästan genast när bussen startat och vaknade upp utanför kulturhuset Kiva i Salo. Vi blev imponerade av den fina salen, som visserligen inte är jämförbar med filharmonian i S:t Petersburg, men förvånande elegant för att befinna sig i ett kulturhus i en liten grå finsk stad... Nåja, till saken: konserten var jättebra! Först klassisk musik av Händel, Mozart, Stravinsky (Igor alltså) och sedan i slutet hurtig glad rysk folkmusik (t.ex. Podmoskovnye vechera) som fick publiken att bli eld och lågor och applådera in solisten och dirigenten tre extra gånger. Dirigent var en annan Stravinsky, nämligen Marius, som vi blev bekanta med i Petrozavodsk. "Applådfiskaren", kallade Victor honom :) Efter konserten stannade vi och talade med honom en stund och sen rusade vi ut till bussen, som turligt nog väntade på oss. Vad visar det? Jo, att det lönar sig att sticka ut från mängden! Om vi hade varit ett likadant grått 60+ par som alla andra i bussen hade de säkert glömt oss och varit ute på motorvägen för länge sen. Vad visar det här annat? Jo, att det bara behövs en liten konsert för att jag ska smittas med Karelen-influensa igen...
Helgens kulturdos
I helgen har det varit bokmässa för nästan hela slanten! Plånboken är alltså ganska tom just nu, men bokhyllan desto fullare. Eftersom det firades Petersburgsdagar i Åbo samtidigt fanns det mycket rysslandsrelaterat i programmet och de flesta bokförsäljarna hade plockat fram allt som handlar om Ryssland på hedersplats bland böckerna. Jag var alltså i paradiset! Det enda jag var lite besviken på var att det fanns så lite svenskspråkig litteratur (och att kafépriserna i mässcentret var hutlösa. Nåja, vi tog med egna smörgåsar andra dagen).
Jag kunde skriva en massa om författardiskussionerna som vi lyssnade på, men knappast orkar någon läsa, så jag nöjer mig med att nämna mina favoriter: Boris Nemtsov och Dmitri Shagin. Nemtsov var vicepremiärminister under Jeltsins tid vid makten, men hör nu till oppositionen. Han är en ledargestalt inom rörelsen солидарность (solidaritet) och har bl.a. tillsammans med Vladimir Milov skrivit den mycket kritiska boken Путин итоги, som nyligen har översatts till finska ("Putinismi ja venäjän rappio"). Jag gillade när Nemtsov sa att han hade hört om Vanhanens "korrumptionsskandal": "You are the lucky country". Han tyckte det var lite lustigt att det blir stor skandal över några tusen euro här hos oss, när det i Ryssland rör sig om många miljoner utan att någon bryr sig. I Moskva skulle Vanhanen definitivt vara den ärligaste politikern och i Helsingfors skulle Putin antagligen hamna i fängelse direkt, enligt Nemtsov. Jag köpte hans bok och fick den signerad. Han sa att jag talar bra ryska, men med en lätt baltisk accent (с легким прибалтийским акцентом). Alltid baltisk! Det är bara Hanna som tycker jag talar ryska med grekisk accent :)
Oj, nu har jag skenat iväg med skrivandet igen. Nå, den andra favoriten var alltså Shagin! Varför? Jo, för att han hör till Mitki-rörelsens grundare och för att han är såå COOL! Mitki är en konstnärsrörelse som uppstod i Petersburg på 1980-talet. Absurd kan man säga. De drack en massa vodka, klädde sig i morjak-skjortor, тельняшки (blåvitrandiga sjömanströjor alltså) och målade. På grund av det enorma alkoholbruket har vissa av dem nu dött, medan de övriga har skärpt till sig, slutat dricka och istället grundat AA-kliniker. Shagin hör till de senare. Och hans signering fick vi i Mitki-böckerna som vi köpte :) Jag har märkt att jag får en kick av att få autografer av kändisar, hmm...
Igårkväll fortsatte programmet på Klubi med det ryska bandet Televizors keikka. Jag har kanske skrivit om dom här på bloggen förut, för en kväll när jag satt ensam hemma i Petrozavodsk lyssnade jag på deras sånger om och om igen på youtube och blev till sist rädd att FSB skulle slänga ut mig ur landet. De är minst sagt regimkritiska. Vi köpte deras nyaste album Deja vu och en äldre live-cd och fick alla bandmedlemmarnas autografer. Trummisen blev förvånad när vi frågade honom, och försäkrade sig om att vi hade fått sångaren och ledaren Michail Borzykins autograf först innan han själv vågade skriva :) I ösregnet på hemvägen snurrade en av deras sånger i mitt huvud hela tiden: Сиди дома если стражно! Только потом ты не спрашивай "Почему так?"... Sitt hemma om du är rädd! Fråga bara inte sen varför det gick så...
Jag kunde skriva en massa om författardiskussionerna som vi lyssnade på, men knappast orkar någon läsa, så jag nöjer mig med att nämna mina favoriter: Boris Nemtsov och Dmitri Shagin. Nemtsov var vicepremiärminister under Jeltsins tid vid makten, men hör nu till oppositionen. Han är en ledargestalt inom rörelsen солидарность (solidaritet) och har bl.a. tillsammans med Vladimir Milov skrivit den mycket kritiska boken Путин итоги, som nyligen har översatts till finska ("Putinismi ja venäjän rappio"). Jag gillade när Nemtsov sa att han hade hört om Vanhanens "korrumptionsskandal": "You are the lucky country". Han tyckte det var lite lustigt att det blir stor skandal över några tusen euro här hos oss, när det i Ryssland rör sig om många miljoner utan att någon bryr sig. I Moskva skulle Vanhanen definitivt vara den ärligaste politikern och i Helsingfors skulle Putin antagligen hamna i fängelse direkt, enligt Nemtsov. Jag köpte hans bok och fick den signerad. Han sa att jag talar bra ryska, men med en lätt baltisk accent (с легким прибалтийским акцентом). Alltid baltisk! Det är bara Hanna som tycker jag talar ryska med grekisk accent :)
Oj, nu har jag skenat iväg med skrivandet igen. Nå, den andra favoriten var alltså Shagin! Varför? Jo, för att han hör till Mitki-rörelsens grundare och för att han är såå COOL! Mitki är en konstnärsrörelse som uppstod i Petersburg på 1980-talet. Absurd kan man säga. De drack en massa vodka, klädde sig i morjak-skjortor, тельняшки (blåvitrandiga sjömanströjor alltså) och målade. På grund av det enorma alkoholbruket har vissa av dem nu dött, medan de övriga har skärpt till sig, slutat dricka och istället grundat AA-kliniker. Shagin hör till de senare. Och hans signering fick vi i Mitki-böckerna som vi köpte :) Jag har märkt att jag får en kick av att få autografer av kändisar, hmm...
Igårkväll fortsatte programmet på Klubi med det ryska bandet Televizors keikka. Jag har kanske skrivit om dom här på bloggen förut, för en kväll när jag satt ensam hemma i Petrozavodsk lyssnade jag på deras sånger om och om igen på youtube och blev till sist rädd att FSB skulle slänga ut mig ur landet. De är minst sagt regimkritiska. Vi köpte deras nyaste album Deja vu och en äldre live-cd och fick alla bandmedlemmarnas autografer. Trummisen blev förvånad när vi frågade honom, och försäkrade sig om att vi hade fått sångaren och ledaren Michail Borzykins autograf först innan han själv vågade skriva :) I ösregnet på hemvägen snurrade en av deras sånger i mitt huvud hela tiden: Сиди дома если стражно! Только потом ты не спрашивай "Почему так?"... Sitt hemma om du är rädd! Fråga bara inte sen varför det gick så...
