Petrozavodsk i ett nötskal
Oj, de två månaderna i Petrozavodsk bara susade iväg i blixtfart, jag hann knappt blinka och ännu mindre skriva fler blogginlägg. Men vilken skratt-terapi det var! Jag minns inte när jag senast har skrattat så mycket! "Petroskoin mafia" var samlad igen och vi hade galet roligt. På dagarna gjorde vi visum och skrattade oss fördärvade åt lustiga visumsökande eller pinsamma situationer i intervjubåset och på nätterna förbättrade vi världen i nån av Petros barer eller i min underbara sovjetnostalgilägenhet. Ibland sov vi nån timme "ja taas mennään"...
Hmm, nu låter det ju lite som att jag inte skulle ha gjort annat än jobbat och festat, men nog gjorde jag ju det... Jag tror bilderna får berätta mer:
Petroskoin mafia - dom bästa <3
Kostjas och Rominas härliga rysk-armeniska bröllop i Piter
Överraskningsparty och avskedsalbum för världens bästa Ganna
God mat på självständighetsdagsmottagningen i Nationalteatern där dom tyvärr inte längre visar några pjäser på finska :(
Pulkbacken bredvid eviga elden, jiihaaa!
Mina kära fiskare klädda i isbyxor
Dyrt te på stadens finaste restaurang med utsikt över Onegasjön. Vi var dom enda kunderna och jag var klädd i min nattröja...
Uttrycksfulla pepparkakor hos Ruusa
Cheburashka och häxor på den, öh, intressanta finsk-ugriska happeningen Ropivo
Dragkamp mellan "vepser" och "karelare"
Senaste karelska favorit-bandet: D'airot (som sjunger på finska). Undrar om det finns något annat band i världen med lika udda bandmedlemmar... latino-lovern, pahisen, datanörden och så coola sångaren Enska :)
Sprakastickor, Nuori Karjalas nyårsfirande några veckor i förtid samt en lätt förfriskad jultomte...
Ja och så var det redan dags att åka hem till Finland, snyft. Sista stoppet innan gränsen var i Jänisjärvi där de hade satsat ordentligt på julpynt :)
Hmm, nu låter det ju lite som att jag inte skulle ha gjort annat än jobbat och festat, men nog gjorde jag ju det... Jag tror bilderna får berätta mer:
Petroskoin mafia - dom bästa <3
Kostjas och Rominas härliga rysk-armeniska bröllop i Piter
Överraskningsparty och avskedsalbum för världens bästa Ganna
God mat på självständighetsdagsmottagningen i Nationalteatern där dom tyvärr inte längre visar några pjäser på finska :(
Pulkbacken bredvid eviga elden, jiihaaa!
Mina kära fiskare klädda i isbyxor
Dyrt te på stadens finaste restaurang med utsikt över Onegasjön. Vi var dom enda kunderna och jag var klädd i min nattröja...
Uttrycksfulla pepparkakor hos Ruusa
Cheburashka och häxor på den, öh, intressanta finsk-ugriska happeningen Ropivo
Dragkamp mellan "vepser" och "karelare"
Senaste karelska favorit-bandet: D'airot (som sjunger på finska). Undrar om det finns något annat band i världen med lika udda bandmedlemmar... latino-lovern, pahisen, datanörden och så coola sångaren Enska :)
Sprakastickor, Nuori Karjalas nyårsfirande några veckor i förtid samt en lätt förfriskad jultomte...
Ja och så var det redan dags att åka hem till Finland, snyft. Sista stoppet innan gränsen var i Jänisjärvi där de hade satsat ordentligt på julpynt :)
Söndag
Jag vaknade klockan 9, kände mig inte det minsta pigg, somnade om och vaknade plötsligt igen av att det ringde. Hemtelefonen? Jag rusade yrvaket till köket, men nej, det var inte hemtelefonen, då måste det vara porttelefonen. Vem kunde vara på väg hit? Jag muttrade ”da?” i luren och nån främmande karl svarade att han måste komma in och kolla elmätaren. Tack för den väckningen! Först när han hade gått tittade jag på klockan och den visade 12.15, på tiden att stiga upp, men jag kände mig fortfarande lika yrvaken...
Nu har jag piggnat till lite. Ätit frukost, druckit te som jag kokar i en gammal sliten (i ordets allra rättaste bemärkelse) emaljmugg på gasspisen, läst Karjalan Sanomat, grattat pappa på farsdagen. Han blev paff att jag kom ihåg. ”Pojkarna” (schnauzrarna Morris och Max alltså) hade också kommit ihåg, de hade gett ett kort och en morgonpromenad i gåva.
Jag var på födelsedagskalas igår hos en kompis’ kompis. Det var ryskt. Riktigt trevligt, krabbsallad, olivjé, laxsmörgåsar, apelsinsaft, martini, tårta, te och spel! Vi spelade typ alias, men alla hittade själv på en massa ord, som vi skrev på små lappar och lade i en mössa. Sen delades alla in i par och så skulle man turvis ta en lapp och på 15 sekunder förklara ordet så att ens partner förstod, om man hann kunde man förstås ta fler lappar under de där ynkliga sekunderna. Jag och min malesiska kompis krävde utlänningsförmån så vi fick 30 sekunder men det var ändå extremt svårt! Mitt ordförråd är så dååååååligt! Mitt passiva ordförråd är någorlunda bra men det aktiva helt eländigt... vad hjälper det sen att man talar ”potchti bez aktsenta” om man inte har några ord?
JAG VILL KUNNA RYSKA!
Den bästa dagen
Nå nu är jag här, i Petrozavodsk. Mitt visum blev klart till sist, jag tog en minibuss till Petro, åkte 15h, steg av kl.8.45 utanför konsulatet och började göra visum åt andra... och sen har allt bara varit galet roligt! Min lägenhet är den mest sovjetiska jag nånsin sett (mer om den en annan gång, den förtjänar ett eget inlägg) och tanten som äger den är gulligt virrig. På vägen till jobbet har jag två Lenin-statyer vilket förstås aldrig är fel och vid Onegastranden står mina kära fiskare och är precis metalliska och drömska som tidigare. Det mesta är sig likt i Petro liksom. Bara Victor saknas...
Men det är kul att vara ensam också! Igår hade jag typ den bästa dagen ever :) Jag gick längs Onegastranden och där var så kopiöst VACKERT! Solen sken, det var ett par minusgrader, is på vattenpölarna, allt var liksom jättelugnt fast där gick en massa människor o fast man hörde ett svagt brummande från trafiken en bit bort... när nån mås skrek till fick jag nästan Rosala-feelis! Och jag kände mig lika FRI som den lilla lilla flickan som sprang i full fart mot klätterställningarna... och så blev jag glad åt den stiliga gamla gubben i svart hatt som var ut på promenad med sitt barnbarn (gubben var på promenad inte hatten), det såg så harmoniskt ut att jag måste fota dem... Allt var bara helt perfektperfekt. Gorko-gorko-gorko-ropen från bröllopsföljena, solen, hundarna som sprang omkring lösa... Ännu lyckligare blev jag när jag såg att det hade kommit knallgröna flaskinsamlings-lådor till stranden, hur perfekt är inte det? och en ny "staty" donerad av Riga: en plånbok, sån som gamla tanter har, som ger lycka och rikedom om man rör den...
Sen fortsatte jag upp längs Lenina, shoppade chistaja linija-smörjor i Ulybka radugi, sockor av babushkor på gatan, Gubernija-tidningen från en kiosk och så var jag in i en bokhandel och köpte Boris Nemtsovs och öh hans polares bok "Luzhkov itogi". Det roliga där var att när jag kom till kassan med boken sa han som jobbar där att boken är intressant och så började han fråga mej om vad jag tror att låg bakom att Luzhkov fick sparken som Moskvas borgmästare osv. Hans kollega kom också med i diskussionen och det var en trevlig pratstund! Dom verkade smarta.
Huh, det här blir så långt att jag inte orkar skriva mer för jag ska snart ut och demonstrera med kommunisterna! Nå dagen fortsatte ungefär lika perfekt (med undantag av ett litet bakslag med mokkulan jag skaffade, för jag fick inte den att funka) ända till långt in på natten när jag var på XXXX-extreme bar med Joona och hans kompisar som var här på fiskeresa från S:t Petersburg. Ibland kan det vara uppfriskande att vara ensam tjej med ett gäng killar som drar fiskarhistorier :)
Nu ut till Lenin-statyn!! Revolutioooooooon! "Pochemu nikto ne krichit URAAAAA!" - som en gammal kommunistfarbror ropade i Moskva den här dagen för 7 år sen....
PS. Sorry för min överdrivna optimism... jag är bara lite på mitt "allt är roligt"-humör....
Små stapplande steg
Min alldeles egna lilla lilla firma har tagit sina första stapplande steg. De första slantarna har kommit in på Bukvas konto och med dom ska jag betala interneträkningen som från och med nu är Bukvas. Det känns ganska roligt, men också lite nervöst. Idag på företagarkursen talades det om skatter och hjälp, det är ju så mycket man måste komma ihåg och fylla i rätt och i tid... men jag tror att jag ska klara det :)
Vad annat har det hänt sen sist? Jo, Victor och jag kom oss ÄNTLIGEN för att åka till kära, underbara, härliga Petrozavodsk! Där var vackrare och varmare än nånsin, husen höll på och målas inför Karelens 90-årsjubileum som republik inom Ryssland/Sovjetunionen den 8.6, nästan hela vår gamla Petroskoi-mafia var samlad (Joona saknades), Onegasjön glänste och livet var bara helt perfekt! Vi var och såg "Sinisen taivaan laulu" på finska teatern och sedan på karelsk helt sjukt bra keikka i förorten. Karelsk-finsk-ryska gruppen Sattuma firade sin nya skiva och några andra bra band uppträdde också. Stämningen var minst sagt i taket på klubben Porshen. Trots att det mesta var så bekant och nostalgiskt fick vi uppleva nya grejer också: Porshen var en ny bekantskap, liksom sandstranden Peski, lite utanför Petrozavodsk. Victor och jag tog taxi dit eftersom vi fick lite bråttom och när vi funderade på vad man kunde grilla om man inte vill ha kött, så föreslog chauffören att vi köper potatis av honom. Han sa att vi kan åka via hans garage och köpa typ 5kg potatis som han odlat på datjan. Sagt och gjort, vi åkte till hans garage som låg helt vid trolleybuss-depån, och där steg han ur bilen, gick in i garaget, öppnade en lucka i golvet, lade ner en stege i hålet och klättrade ner efter potatis åt oss. Det är det där jag älskar i Ryssland!! Vilken finsk taxichaufför säljer potatis till sina passagerare? Väl framme på stranden grillade vi och njöt i solskenet tillsammans med våra polare. På kvällen var vi inne i stan igen, men jag hade helt enormt svårt att slita mig från strandpromenaden, det var så fint! Jag ville bara stanna kvar. Men här är jag nu igen. I Åbo.
Vad annat har det hänt sen sist? Jo, Victor och jag kom oss ÄNTLIGEN för att åka till kära, underbara, härliga Petrozavodsk! Där var vackrare och varmare än nånsin, husen höll på och målas inför Karelens 90-årsjubileum som republik inom Ryssland/Sovjetunionen den 8.6, nästan hela vår gamla Petroskoi-mafia var samlad (Joona saknades), Onegasjön glänste och livet var bara helt perfekt! Vi var och såg "Sinisen taivaan laulu" på finska teatern och sedan på karelsk helt sjukt bra keikka i förorten. Karelsk-finsk-ryska gruppen Sattuma firade sin nya skiva och några andra bra band uppträdde också. Stämningen var minst sagt i taket på klubben Porshen. Trots att det mesta var så bekant och nostalgiskt fick vi uppleva nya grejer också: Porshen var en ny bekantskap, liksom sandstranden Peski, lite utanför Petrozavodsk. Victor och jag tog taxi dit eftersom vi fick lite bråttom och när vi funderade på vad man kunde grilla om man inte vill ha kött, så föreslog chauffören att vi köper potatis av honom. Han sa att vi kan åka via hans garage och köpa typ 5kg potatis som han odlat på datjan. Sagt och gjort, vi åkte till hans garage som låg helt vid trolleybuss-depån, och där steg han ur bilen, gick in i garaget, öppnade en lucka i golvet, lade ner en stege i hålet och klättrade ner efter potatis åt oss. Det är det där jag älskar i Ryssland!! Vilken finsk taxichaufför säljer potatis till sina passagerare? Väl framme på stranden grillade vi och njöt i solskenet tillsammans med våra polare. På kvällen var vi inne i stan igen, men jag hade helt enormt svårt att slita mig från strandpromenaden, det var så fint! Jag ville bara stanna kvar. Men här är jag nu igen. I Åbo.
Sasha is not in Rasha anymore...
Oj hjälp, det är över två månader sen jag har bloggat sist! Öh, jag har aldrig sagt att jag är nån flitig bloggare... och jag är glad att pausen inte beror på att det har hänt så lite att jag inte har haft någonting att skriva om, utan snarare tvärtom! Det har hänt en massa sen sist. "Hotell Kalinina" har haft en massa gäster igen och jag har firat första maj och segerdag, haft picnic i diket i en vepsisk by, blivit förvillad av djävulen, deltagit i finsk-ugriska konferensen IFUSCO och bett att finlandssvenskan ska få bli ett finsk-ugriskt språk!, upplevt vita nätter i Murmansk, köpt en samovar från stamkrogen Joučen (alltså Swan) för 500 rubel, haft megafest för alla jag känner i Petro, röstat i EU-valet på konsulatet och så det kanske mest radikala: kommit hem till Finland!
Jag är alltså hemma, men hemlös. Emmi slängde ut mig ur sin frimärksstora lägenhet för att jag ställde till sånt kaos och hos mamma och pappa är jag lite inneboende nu... och till hösten ska Victor och jag flytta in i Marias lägenhet i Åbo när hon far till Frankrike. Där kommer även katten Ofelia att bo med oss, intressant! Fram till dess kommer jag väl att yra omkring: Dalsbruk-Rosala-Åbo-Borgå-Dalsbruk-Helsingfors-Rosala osv. osv. Härligt med sommar och frihet!
Jag är alltså hemma, men hemlös. Emmi slängde ut mig ur sin frimärksstora lägenhet för att jag ställde till sånt kaos och hos mamma och pappa är jag lite inneboende nu... och till hösten ska Victor och jag flytta in i Marias lägenhet i Åbo när hon far till Frankrike. Där kommer även katten Ofelia att bo med oss, intressant! Fram till dess kommer jag väl att yra omkring: Dalsbruk-Rosala-Åbo-Borgå-Dalsbruk-Helsingfors-Rosala osv. osv. Härligt med sommar och frihet!
Partyhelg
Partajandet började egentligen redan på torsdag. En av de nya finska flickorna som studerar här i Petrozavodsk fyllde år och de andra hade ordnat överraskningsparty för henne. De hade bokat bord på kafe Express (eller kafe Extreme som födelsedagsbarnet i ett senare skede råkade kalla det) och vi var ett ganska stort gäng som slog oss ner runt bordet; ungefär hälften finnar och hälften ryssar och så en amerikanska och en italienska. Det var roligt att träffa nya människor och ryssarna där studerar karelska så det var intressant att diskutera Karelen och karelska med dem. Men vi höll oss mest till att tala ryska. När salladsskålarna, smörgåsfaten, skumppaflaskorna och vodkaglasen var tömda fortsatte en del av oss till nattklubben FM, där vi satt och talade en stund, men eftersom det var jobbdag följande dag begav vi oss hem redan vid midnatt.
Redan för länge sen hade vi bestämt att vi skulle hyra bastu fredagen den 27.3 och det var många som sa att de skulle följa med, men ju mer fredagen närmade sig, desto färre blev det på listan. En efter en meddelade de att de har nånting annat för sig :( Jag var helt nervös hela veckan att det inte skulle bli nånting av det och Victor hade betalat halva hyran i förväg så ju färre vi blev desto dyrare skulle det bli för oss... Som tur svek inte riktigt alla, utan vi var 9 personer och det blev en riktigt lyckad kväll! Stället var verkligen ganska fancy! Själva bastun var rymlig och snygg och HET (typ 100grader), så man brände baken på bänkarna. Utanför bastun fanns det en bassäng där vattnet var lite på kyligare sidan, men det var skönt att svalka sig lite imellan. Där bredvid fanns ett fint långt träbord med bänkar på vardera sidan och alla hade tagit med sig en massa godsaker: vindruvor, äpplen, päron, chips, piroger, iste, öl, suhariki, småbröd och en massa annat gott. Efteråt gick vi allihop hem till oss för bastun finns på vår bakgård. Och sen for alla hyfsat hem vid tolvtiden igen.
Igår hade vår amerikanska kompis Hannah ordnat pizza-fest hos sig. Hon hade bjudit dom flesta hon känner här, men tänkt att det säkert är några som ändå inte kommer, så brukar det ju vara, men inte den här gången :) Alla dök upp så det blev lite trångt, men mysigt. Vi firade Earth hour, alltså släckte belysningen, och det var jättetrevligt att sitta i stearinljusskenet och äta pizza, tala med trevliga människor och leka charader, så när Earth hour var över var det ingen som ville tända lampan igen, det skulle ha blivit ett abrupt slut på stämningen. Och nu, nånting lite skrämmande: för tredje kvällen i rad for vi hem 12-01 tiden! Är vi helt lastgamla eller vadå?? Nå inte gör det nånting, för hemvägen var hemskt rolig. Victor och jag delade taxi med två av de ryska killarna från festen och dom var jätteroliga, bjöd oss att komma till Segezha (en stad en bit norrut härifrån) på exkursion med dom. Nå det var ändå taxichauffören som tog priset. Han var den komiskaste på länge, babblade en massa. Han var hemma från Ukraina och berättade vad han tycker om ukrainsk politik etc. och sa att han tycker att typ Ryssland, Vitryssland, Kazakhstan och Ukraina borde ha mycket närmare samarbete för de har så likadan mentalitet, inte alls sån som i Kaukasus osv. Men så sa han att "förhåller sig bra till alla folk, t.o.m till japaner". Det lät så komiskt :) Jag är inte säker om han skämtade eller inte....
Redan för länge sen hade vi bestämt att vi skulle hyra bastu fredagen den 27.3 och det var många som sa att de skulle följa med, men ju mer fredagen närmade sig, desto färre blev det på listan. En efter en meddelade de att de har nånting annat för sig :( Jag var helt nervös hela veckan att det inte skulle bli nånting av det och Victor hade betalat halva hyran i förväg så ju färre vi blev desto dyrare skulle det bli för oss... Som tur svek inte riktigt alla, utan vi var 9 personer och det blev en riktigt lyckad kväll! Stället var verkligen ganska fancy! Själva bastun var rymlig och snygg och HET (typ 100grader), så man brände baken på bänkarna. Utanför bastun fanns det en bassäng där vattnet var lite på kyligare sidan, men det var skönt att svalka sig lite imellan. Där bredvid fanns ett fint långt träbord med bänkar på vardera sidan och alla hade tagit med sig en massa godsaker: vindruvor, äpplen, päron, chips, piroger, iste, öl, suhariki, småbröd och en massa annat gott. Efteråt gick vi allihop hem till oss för bastun finns på vår bakgård. Och sen for alla hyfsat hem vid tolvtiden igen.
Igår hade vår amerikanska kompis Hannah ordnat pizza-fest hos sig. Hon hade bjudit dom flesta hon känner här, men tänkt att det säkert är några som ändå inte kommer, så brukar det ju vara, men inte den här gången :) Alla dök upp så det blev lite trångt, men mysigt. Vi firade Earth hour, alltså släckte belysningen, och det var jättetrevligt att sitta i stearinljusskenet och äta pizza, tala med trevliga människor och leka charader, så när Earth hour var över var det ingen som ville tända lampan igen, det skulle ha blivit ett abrupt slut på stämningen. Och nu, nånting lite skrämmande: för tredje kvällen i rad for vi hem 12-01 tiden! Är vi helt lastgamla eller vadå?? Nå inte gör det nånting, för hemvägen var hemskt rolig. Victor och jag delade taxi med två av de ryska killarna från festen och dom var jätteroliga, bjöd oss att komma till Segezha (en stad en bit norrut härifrån) på exkursion med dom. Nå det var ändå taxichauffören som tog priset. Han var den komiskaste på länge, babblade en massa. Han var hemma från Ukraina och berättade vad han tycker om ukrainsk politik etc. och sa att han tycker att typ Ryssland, Vitryssland, Kazakhstan och Ukraina borde ha mycket närmare samarbete för de har så likadan mentalitet, inte alls sån som i Kaukasus osv. Men så sa han att "förhåller sig bra till alla folk, t.o.m till japaner". Det lät så komiskt :) Jag är inte säker om han skämtade eller inte....
Sasha 6 år
...eller var det 26? näää!
Kan inte rå för att jag bara älskar snö och att slå kullerbyttor och göra snöänglar :) och jag blir så glad av den här bilden, kanske nån annan också blir det. Hmm, okej jag har karelskaprov imorgon... jag erkänner. Det är väl därför jag sitter och pynjar en massa onödigheter som att lägga bilder till facebook och skriva dumheter på min blogg.
Victor messade förresten just. Han sitter i Piter och väntar på tåget. Jeee, imorgon när jag vaknar så e han kanske redan här hemma :)
Kan inte rå för att jag bara älskar snö och att slå kullerbyttor och göra snöänglar :) och jag blir så glad av den här bilden, kanske nån annan också blir det. Hmm, okej jag har karelskaprov imorgon... jag erkänner. Det är väl därför jag sitter och pynjar en massa onödigheter som att lägga bilder till facebook och skriva dumheter på min blogg.
Victor messade förresten just. Han sitter i Piter och väntar på tåget. Jeee, imorgon när jag vaknar så e han kanske redan här hemma :)
Home alone
Victor for till Finland på torsdagen så jag e helt ENSAM HEMMA och njuter av det :) Fast jag trivs jättebra med att bo med honom så e det bara helt superlyx att vara ensam ibland. Just det ibland, inte för ofta . Jag får ofta inspiration att göra en massa nyttiga saker när jag e ensam. Igår fick jag t.ex. städmani så jag plockade undan en massa bråte som ligger här o där och diskade megadisken och tvättade byke. Sen gick jag hurtigt på jobb och gjorde visum i fem timmar och sen till Subway med några kompisar. När jag kom hem med taxi vid midnatt var där en milisbil och två ambulanser på gården. Jag blev lite skärrad! När jag kom in i trappan frågade jag av vakt-babushkan vad som riktigt försiggick, men hon hade inte märkt nåt, det hade varit helt tyst, så det var säkert i granntrappan som nåt var på gång... Som tur.
Precis som igår vaknade jag 7-tiden imorse och kunde inte somna om. Visserligen härligt att vakna tidigt och ha en hel lång ledig dag framför sig, men jag tror jag skulle ha varit en del piggare med ett par timmar mera sömn. Hmm, sen försvann strömmen plötsligt. Lamporna funkade inte och tvättmaskinen dog. Jag gick ner till vakt-babushkan (det hade varit skiftesbyte så där var en annan tant än på natten) och bad om hjälp och så stoppade hon en familjefar i förbifarten när han var på väg ut med fru och dotter. Han kom snällt och hjälpte mig och så hade jag ström igen :) Sen kunde jag skype:a med Emmi och Morris (han kan nog skype:a!)hur länge jag ville. Nu sitter jag och hör på ЧИЖ (blev helt kär i det bandet igår medan jag diskade) och funderar på att värma resterna av min kålblinier som kallnade medan jag babblade på skype.
Oj, nu har jag helt glömt att skriva det jag egentligen ville skriva. Jag kom på världens briljantaste idé imorse när jag låg vaken! Jag har ju tänkt bo på Rosala i sommar om inte tjocka släkten har nånting emot det och nu har jag en bra plan vad jag ska syssla med: jag ska vara frivilligöversättare (finska->svenska) för Amnesty och så ska jag dra en nybörjarkurs i ryska om det finns intresserade på Rosala. Det skulle vara helt ultimat. Jag hoppas att det går att genomföra. Då skulle jag få testa sånt jobb som jag kanske skulle vara intresserad av att hålla på med i fortsättningen och så får jag vara på mitt favoritställe i världen och så kan jag samtidigt söka "riktigt" jobb (om jag fixar internet dit). Är det nån annan än jag som tycker att idén är genial?
Precis som igår vaknade jag 7-tiden imorse och kunde inte somna om. Visserligen härligt att vakna tidigt och ha en hel lång ledig dag framför sig, men jag tror jag skulle ha varit en del piggare med ett par timmar mera sömn. Hmm, sen försvann strömmen plötsligt. Lamporna funkade inte och tvättmaskinen dog. Jag gick ner till vakt-babushkan (det hade varit skiftesbyte så där var en annan tant än på natten) och bad om hjälp och så stoppade hon en familjefar i förbifarten när han var på väg ut med fru och dotter. Han kom snällt och hjälpte mig och så hade jag ström igen :) Sen kunde jag skype:a med Emmi och Morris (han kan nog skype:a!)hur länge jag ville. Nu sitter jag och hör på ЧИЖ (blev helt kär i det bandet igår medan jag diskade) och funderar på att värma resterna av min kålblinier som kallnade medan jag babblade på skype.
Oj, nu har jag helt glömt att skriva det jag egentligen ville skriva. Jag kom på världens briljantaste idé imorse när jag låg vaken! Jag har ju tänkt bo på Rosala i sommar om inte tjocka släkten har nånting emot det och nu har jag en bra plan vad jag ska syssla med: jag ska vara frivilligöversättare (finska->svenska) för Amnesty och så ska jag dra en nybörjarkurs i ryska om det finns intresserade på Rosala. Det skulle vara helt ultimat. Jag hoppas att det går att genomföra. Då skulle jag få testa sånt jobb som jag kanske skulle vara intresserad av att hålla på med i fortsättningen och så får jag vara på mitt favoritställe i världen och så kan jag samtidigt söka "riktigt" jobb (om jag fixar internet dit). Är det nån annan än jag som tycker att idén är genial?
Istappar och insnöade bilar...
...finns det mycket av i Petrozavodsk just nu :)
Tanke-exhibitionism
Jag har märkt en sak med mig själv. Och andra. Nämligen att facebook, bloggar och liknande gör att man hela tiden måste avslöja för resten av världen vad man gör, tänker, tycker och känner. När jag tar en fin bild, tänker jag att "den ska jag lägga till facebook" och när jag kommer på nånting (enligt mig själv) smart så vill jag genast dela med mig av den smarta tanken på min blogg (så som nu till exempel). Ibland kommer jag på mig själv med att tänka i facebook-statusar och det är skrämmande! När man istället för att inleda sina tankar eller meningar med "jag+verb+min+substantiv", strukturerar dem: "verb+sin+substantiv" alltså i tredje person, som en facebookstatus, är man i riskzonen. Ett annat tydligt tecken på den här tanke-exhibitionismen är att jag ofta när jag på någon tidnings hemsida läser en artikel eller insändare, som ger upphov till någon sorts åsikter eller känslor hos mig, blir irriterad om jag inte kan kommentera artikeln på något sätt! Alltså om där inte finns någon "like"-funktion eller ruta där man får ge feedback. Räcker det inte att jag säger åt Victor: "jag läste en intressant artikel, där stod blablabla..."? Nej, alla andra måste också få veta vad jag tycker. Varför?
Åsnebrygga. Lång, kanske.
Idag inträffade skolskjutning nummer jagvetintevad i raden. I Tyskland den här gången, men det kunde ha varit var som helst. Jag ser ett samband mellan den och det där som jag svamlade just. För varför är det så att när en person mår riktigt riktigt dåligt så räcker det inte med att den personen hoppar framför ett tåg, tar tusen sömntabletter eller skjuter sig själv i tinningen i sin ensamhet? Varför måste en massa oskyldiga människor också dö och varför måste hela världen se det här spektaklet? Varför är det så viktigt att SYNAS? och varför gottar sig massmedia sig i de här nyheterna? Varför njuter vi av att läsa alla detaljer om morden och mördaren? Varför?
Någonting verkar vara lite fel. Kanske jag borde sluta blogga och facebooka.
Åsnebrygga. Lång, kanske.
Idag inträffade skolskjutning nummer jagvetintevad i raden. I Tyskland den här gången, men det kunde ha varit var som helst. Jag ser ett samband mellan den och det där som jag svamlade just. För varför är det så att när en person mår riktigt riktigt dåligt så räcker det inte med att den personen hoppar framför ett tåg, tar tusen sömntabletter eller skjuter sig själv i tinningen i sin ensamhet? Varför måste en massa oskyldiga människor också dö och varför måste hela världen se det här spektaklet? Varför är det så viktigt att SYNAS? och varför gottar sig massmedia sig i de här nyheterna? Varför njuter vi av att läsa alla detaljer om morden och mördaren? Varför?
Någonting verkar vara lite fel. Kanske jag borde sluta blogga och facebooka.
Dagens nyheter
Dagens finaste: istappar på regeringshuset
Dagens konst: tavlor av estlandsryssar från Narva. och en groda och ödla av papier-maché.
Dagens besvikelse: det fanns ingen mojito på Sanches :( minten var slut. igen.
Dagens snällaste: servitrisen på Sanches som först hämtade en vas till min tulpan och sen sprang efter mej och gav tulpanen när jag tänkte glömma den på restaurangen.
Dagens uppfinning: Oppfinnar-Vickes vege-leverpastej (gjord av mosade röda bönor)
Dagens film: Первая любовь i Kalevala-bions vip-sal. Moskvanostalgi, härlig musik, dans och tonårskärlek. Jag vill också kunna dansa och sjunga!
Dagens party: Barnkalas i Kalevala-bions kafé
Dagens aha-upplevelse: Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor! Barnkalas-arrangör! Man får ha prinsesskläder på arbetstid, får leka "fruktsallad" och får tusentals rubel för det. Arbetserfarenhet har jag ju dessutom, esboungarna skakar ännu av tanken på skräckkammaren på Robins kalas...
Dagens blåmärksstatus: bara lite rött och ladogaformat (har varit bl.a. svart, blått, lila och äppel-, hjärt- och onegaformat)
Dagens inköp: ett par jeans och två par underbrallor
Dagens plåga: visslande arbetskamrat som vanligt
Dagens (eller snarare förra nattens) mardröm: Victor hade en annan devushka. Jag tolkar det som att jag har sett för mycket (=en gång) på ryska versionen av "Cheaters".
Dagens fasta: skippade köttbullarna till lunch
Dagens synd: åt tre kakbitar och drack skumpa
Dagens besvikelse nr.2: golubojen (=lonkeron) var slut i goluboj-kiosken
Dagen var en helt rolig dag faktiskt, men nu ska jag gå o lägga mej :)
Dagens konst: tavlor av estlandsryssar från Narva. och en groda och ödla av papier-maché.
Dagens besvikelse: det fanns ingen mojito på Sanches :( minten var slut. igen.
Dagens snällaste: servitrisen på Sanches som först hämtade en vas till min tulpan och sen sprang efter mej och gav tulpanen när jag tänkte glömma den på restaurangen.
Dagens uppfinning: Oppfinnar-Vickes vege-leverpastej (gjord av mosade röda bönor)
Dagens film: Первая любовь i Kalevala-bions vip-sal. Moskvanostalgi, härlig musik, dans och tonårskärlek. Jag vill också kunna dansa och sjunga!
Dagens party: Barnkalas i Kalevala-bions kafé
Dagens aha-upplevelse: Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor! Barnkalas-arrangör! Man får ha prinsesskläder på arbetstid, får leka "fruktsallad" och får tusentals rubel för det. Arbetserfarenhet har jag ju dessutom, esboungarna skakar ännu av tanken på skräckkammaren på Robins kalas...
Dagens blåmärksstatus: bara lite rött och ladogaformat (har varit bl.a. svart, blått, lila och äppel-, hjärt- och onegaformat)
Dagens inköp: ett par jeans och två par underbrallor
Dagens plåga: visslande arbetskamrat som vanligt
Dagens (eller snarare förra nattens) mardröm: Victor hade en annan devushka. Jag tolkar det som att jag har sett för mycket (=en gång) på ryska versionen av "Cheaters".
Dagens fasta: skippade köttbullarna till lunch
Dagens synd: åt tre kakbitar och drack skumpa
Dagens besvikelse nr.2: golubojen (=lonkeron) var slut i goluboj-kiosken
Dagen var en helt rolig dag faktiskt, men nu ska jag gå o lägga mej :)
En annorlunda dag
Den här dagen blev lite annorlunda än jag hade tänkt mig. Intressantare. Victor och jag hade bara tänkt gå till konstmuséet och titta på en kalevala-utställning och sen typ promenera längs Onegas strand och sen hem. Det blev dock inte riktigt så...
När vi kom in på muséet och lämnade jackorna i garderoben frågade garderobstanten om vi ska på "tävling", men det skulle vi ju inte. Samma sak frågade också biljettanten och plötsligt visade dom oss till rummet där "tävlingen" försiggick. Vi blev lite nervösa att vi skulle bli tvungna att delta i nånting, men vi behövde bara slå oss ner och applådera lite när det delades ut diplom till barn som hade deltagit i en teckningstävling med kalevala som tema. Det rabblades upp en massa namn på duktiga ungar som hade ritat fina bilder (som vi dock aldrig fick se!) sedan delades det ut biljetter till två olika happenings och vi tänkte "jahapp, var det här allt? ganska ynkligt", men så började en film och den handlade om min favoritkonstnär från Karelen, Tamara Yufa!!! Jag har skrivit om henne här förut och efter att ha sett filmen är jag inte mindre imponerad! Sen tittade vi på kalevala-utställningen där också Yufas tavlor fanns med och dom är bara såå vackra...
När vi var på väg bort från muséet började Victor titta lite noggrannare på de där biljetterna vi hade fått och ena av dem var till någon sorts utställning över kalevaladräkter på Nationalteatern idag kl.17.00. Vi hade ett par timmar tid till dess och gick till en sushi-restaurang och nu är jag inte riktigt sushi-virgin mera, jag åt en bit av Victorsgrönsakssushi... och det smakade sjöbotten fast där inte ens var fisk... Det allra dummaste och mest skrämmande med sushi är att man inte kan smaka litelite utan är tvungen att tråtta en hel stor sån där grej i munnen på en gång och vad gör man sen om det smakar superäckligt? Spottar ut det i soya-skålen?
Nå så närmade sig klockan 17 och vi gick till teatern. Snyltgästerna Victor och jag tog ett par av dom bästa platserna, varsin bekväm fåtölj, och snart började showen. Kalevaladräkter till Kalevaladagens ära. Det var alltså inte alls en utställning där man fick gå omkring och spana i lugn och ro, utan typ en modevisning med roliga dansuppvisningar och granna dräkter. De lokala tv-kanalerna hade representanter på plats, som tur behövde vi åtminstone inte uttala oss framför mikrofonerna, men kanske vi är kändisar i Petrozavodsk nu.
Så sån blev vår "vanliga lördagspromenad". Det här är just det jag gillar så mycket med Ryssland. Man finner sig så ofta plötsligt i nån helt annan situation än man har väntat sig!
När vi kom in på muséet och lämnade jackorna i garderoben frågade garderobstanten om vi ska på "tävling", men det skulle vi ju inte. Samma sak frågade också biljettanten och plötsligt visade dom oss till rummet där "tävlingen" försiggick. Vi blev lite nervösa att vi skulle bli tvungna att delta i nånting, men vi behövde bara slå oss ner och applådera lite när det delades ut diplom till barn som hade deltagit i en teckningstävling med kalevala som tema. Det rabblades upp en massa namn på duktiga ungar som hade ritat fina bilder (som vi dock aldrig fick se!) sedan delades det ut biljetter till två olika happenings och vi tänkte "jahapp, var det här allt? ganska ynkligt", men så började en film och den handlade om min favoritkonstnär från Karelen, Tamara Yufa!!! Jag har skrivit om henne här förut och efter att ha sett filmen är jag inte mindre imponerad! Sen tittade vi på kalevala-utställningen där också Yufas tavlor fanns med och dom är bara såå vackra...
När vi var på väg bort från muséet började Victor titta lite noggrannare på de där biljetterna vi hade fått och ena av dem var till någon sorts utställning över kalevaladräkter på Nationalteatern idag kl.17.00. Vi hade ett par timmar tid till dess och gick till en sushi-restaurang och nu är jag inte riktigt sushi-virgin mera, jag åt en bit av Victorsgrönsakssushi... och det smakade sjöbotten fast där inte ens var fisk... Det allra dummaste och mest skrämmande med sushi är att man inte kan smaka litelite utan är tvungen att tråtta en hel stor sån där grej i munnen på en gång och vad gör man sen om det smakar superäckligt? Spottar ut det i soya-skålen?
Nå så närmade sig klockan 17 och vi gick till teatern. Snyltgästerna Victor och jag tog ett par av dom bästa platserna, varsin bekväm fåtölj, och snart började showen. Kalevaladräkter till Kalevaladagens ära. Det var alltså inte alls en utställning där man fick gå omkring och spana i lugn och ro, utan typ en modevisning med roliga dansuppvisningar och granna dräkter. De lokala tv-kanalerna hade representanter på plats, som tur behövde vi åtminstone inte uttala oss framför mikrofonerna, men kanske vi är kändisar i Petrozavodsk nu.
Så sån blev vår "vanliga lördagspromenad". Det här är just det jag gillar så mycket med Ryssland. Man finner sig så ofta plötsligt i nån helt annan situation än man har väntat sig!
Krasslig
Känner mig lite risig och krasslig, men sidu sjuk, det blir jag inte. Jag skulle gärna ha lite feber ett par dagar och ligga hemma med gott samvete och läsa böcker och dricka varm mjölk med honung och vitlök i, medan andra sliter och slavar. Hög arbetsmoral här... Hmm, säkert ännu två symtom på att jag har varit för länge i Ryssland: sänkt arbetsmoral och förhöjt immunförsvar! Listan på sådana symtom kan bli ganska lång och underhållande :) Min arbetskompis Joona märkte t.ex. inte skinnmössan på en tants huvud när hon stod mittemot honom inne i köket (annars hade hon inga ytterkläder)... och på jobbet blir vi alltid lika förvånade när det verkligen är salladsblad i salladen :) Jag är lite skraj för hur det kommer vara att flytta hem till Finland igen. Jag kommer att sakna alla dom små lustiga grejerna som man skrattar eller förbannar sig över i Ryssland. Och så är jag lite rädd. För hur livet kommer att bli överhuvudtaget! Allt är så jättebra nu, tänk om det blir förstört sen... och tänk om jag aldrig hittar nåt jobb... Jag är lite rädd för Åbo.
Söndag
Sasha: Ja sku villa ha en yogamatta...
Victor: Duger de int me en vanlig matta me fisk-slem på?
:D
Vi har städat hela dagen, men tyvärr har fiskslemsmattan inte ännu heller tvättat sig själv... Vill nån hjälpa till? 100 rubel i lön erbjuds...
Victor: Duger de int me en vanlig matta me fisk-slem på?
:D
Vi har städat hela dagen, men tyvärr har fiskslemsmattan inte ännu heller tvättat sig själv... Vill nån hjälpa till? 100 rubel i lön erbjuds...
Inte ännu heller :(
Idag frikändes fyra personer som var misstänkta för medhjälp till mordet på Anna Politkovskaja. Den misstänkte mördaren gömmer sig någonstans och man vet inte vem som beställde mordet. Ska dom skyldiga någonsin straffas? Det känns ganska hopplöst. Borde man glädja sig åt att det här åtminstone var första och största nyheten på Pervyj kanal idag?
Protestmöte
Jag har nån sorts underlig fascination för kommunistmöten. När jag på hemvägen från jobbet en dag på ett träd såg en liten lapp där det stod att kommunistiska partiet har "protestmöte" lördagen den 14.2.09 kl.12.00 bestämde jag mig genast för att gå dit. Följande dag var lappen redan nedriven. Bra timing, jag. Jag vaknade tidigt imorse, typ 7, och var nervös att jag hade försovit mig. Jag lyckades sova vidare till klockan 9, men sen steg jag upp och började packa min gym-väska, diska och steka blinier (djupfrysta med kålfyllning) till frukost. Sen väckte jag Victor, vi åt vändagsfrukost och så tvingade jag med honom ut till mötet. Speciellt hans kamera måste med!
På Kirov-torget hade kommunisterna samlats. Ganska många var det faktiskt och de röda flaggorna vajade. Medelåldern var, hmm, 70 kanske... även hos dem som höll talen. En tant och farbror som talade på scenen verkade mest som gamla gaggiga sovjetnostalgiker som inte riktigt har kontakt med nutiden utan ännu drömmer om Lenin. Men den första tanten vi hörde hade riktigt bra synpunkter. Hon var skarpt emot Putins Edinaja Rossia (Enade Ryssland) och räknade upp en massa siffror, t.ex. över hur priserna stiger och vissa blir rikare medan vanligt folk blir allt fattigare. Följande talare var en herreman i sextioårsåldern och han talade som om han läste en av Pushkins dikter, men också han hade smarta idéer. Han ansåg att oppositionen borde ena sig mot makthavarna för att ha en chans att få igenom sina förändringar. Jag blev ganska övertygad och Victor skämdes för mig när jag klappade ivrigt åt alla talare och stämde i när alla ropade URAA (hurra på ryska alltså). Dessutom tyckte han att jag fotograferade lite för mycket men jag tycker att bilderna blev bra. Tyvärr hann vi bara se en del av mötet för sen måste jag skynda vidare till yogan!
På Kirov-torget hade kommunisterna samlats. Ganska många var det faktiskt och de röda flaggorna vajade. Medelåldern var, hmm, 70 kanske... även hos dem som höll talen. En tant och farbror som talade på scenen verkade mest som gamla gaggiga sovjetnostalgiker som inte riktigt har kontakt med nutiden utan ännu drömmer om Lenin. Men den första tanten vi hörde hade riktigt bra synpunkter. Hon var skarpt emot Putins Edinaja Rossia (Enade Ryssland) och räknade upp en massa siffror, t.ex. över hur priserna stiger och vissa blir rikare medan vanligt folk blir allt fattigare. Följande talare var en herreman i sextioårsåldern och han talade som om han läste en av Pushkins dikter, men också han hade smarta idéer. Han ansåg att oppositionen borde ena sig mot makthavarna för att ha en chans att få igenom sina förändringar. Jag blev ganska övertygad och Victor skämdes för mig när jag klappade ivrigt åt alla talare och stämde i när alla ropade URAA (hurra på ryska alltså). Dessutom tyckte han att jag fotograferade lite för mycket men jag tycker att bilderna blev bra. Tyvärr hann vi bara se en del av mötet för sen måste jag skynda vidare till yogan!
Robinson-Robbans tvillingsyster
Mitt nya liv har börjat, hihi. Jag har varit på gym för andra gången och två gånger betyder som bekant alltid, jag går alltså alltid på gym. Helt superhurtigt. På lördag ska jag gå på yoga. Det är ganska praktiskt när jumppatimmarna hålls i samma sal som alla träningsmaskiner finns i, så kan man tjuvkika vilka sorters jumppa verkar roliga och sen gå på dem. Jag tyckte yogan verkade möjlig t.o.m. för stela klunsar som jag. På "mitt" gym kan man också ha Robinson-Robbans tvillingsyster som personal trainer. Det är så lustigt för hon liknar honom precis :) men det är typ bara medelålders tanter som verkar anlita hennes tjänster, alla andra låtsas att de kan själv. Man måste säkert ha fyllt minst 45 för att våga erkänna att man inte har en blekblå aning hur man får sin midja tillbaka och hur alla apparaterna fungerar...
Oj, nu ropar Victor att maten är färdig! Lyx med en domohozjajka som fixar mat och diskar och städar.....
Oj, nu ropar Victor att maten är färdig! Lyx med en domohozjajka som fixar mat och diskar och städar.....
Krisen
Ryssland lider av finanskrisen. Jo, det vet ju alla. Rubeln sjunker i värde. När jag kom hit i höstas var en euro värd ca 35 rubel, nu får man över 46 rubel för en euro. Vi utlänningar, som får lön i euro, kan inte klaga för allt blir ju plötsligt mycket billigare för oss. Ryssarna har det däremot inte så lätt och det som jag inte visste förut är att det redan går så dåligt på vissa håll att folks löner är försenade med flera månader. En arbetskompis har bekanta som jobbar på en fastighetsfirma i S:t Petersburg och de har inga kunder nu så de får ingen lön. Samma gäller vissa fabriker där de inte har råd att betala ut lön. Det börjar nästan låta som det kaotiska 90-talet. Skrämmande.
Fest
Jag har egentligen en massa att säga, men jag orkar eller ids inte samla ihop tankarna och forma meningar. Hmmm, det har egentligen inte hänt någonting speciellt. Helgen fick för fort, som vanligt. Vi hade fest och det var riktigt roligt. En blandad skara bestående av finska konsulatarbetare och skådespelare, malaysiska och ryska studerande, en tysk tv-praktikant, en kazakhstansk-engelsk dirigent och så Victor samlades hos oss :) Vi gjorde salmiakki av turkin pippuri+vodka och Ayu bjöd på malaysisk mat. Söndagen gick i ett nafs och så blev det plötsligt måndag igen. Oj, jag tänkte nästan glömma att säga att jag var superhurtig och gick på gym på lördagen före festen!! Det tog sin lilla tid (typ fem månader...) innan jag kom iväg, men sen kändes det också desto bättre ;) nu ska jag bli hurtig på riktigt och börja gå minst en gång i veckan, helst två. Och eftersom jag skriver det på min blogg är det en offentlig sanning så jag kan inte fuska... ehrmm.... tror jag ska sluta nu innan jag skriver mig ännu mer i påsen. punkt.
Babushka-patrullen
Det låter som ett skämt! Men det är det inte. I Gubernija, en av de karelska lokaltidningarna, läste jag just en av de bättre grejerna på länge! För ett par år sedan bestämde man sig i Kostamus för att försöka få ordning på saker och ting i staden så man inrättade en babushka-patrull. Babushkorna, som är mellan 70 och 82 år, utrustades med granna västar med texten Бабушкин патруль och mobiltelefoner med stora knappar. Sedan började de patrullera på gatorna, de står vid kiosker och kontrollerar att inte försäljarna säljer sprit åt underåriga, går en runda i butikerna och kollar att det är bara choklad som tioåringarna köper, inte cigaretter, och de står vid övergångsställena och hötter med nävarna åt bilister som inte stannar för fotgängare och antecknar registernumret. Babushkorna patrullerar i grupper på tre och de ingriper egentligen inte själva i situationerna utan de rapporterar vidare till milisen. Några av butikerna har blivit tvungna att betala upp till 20 000 rubel (ca 500euro) i böter för att de sålt ut alkohol/cigaretter åt minderåriga och tonåringarna aktar sig för de orange-västade tanterna. Tanterna berättar att de i början möttes med ironi och att man trodde de var gårdskarlar, men i takt med att folk vant sig vid dem har de fått många tacksamma ord. En av tanterna berättar att hon i början hemlighöll för sin man vad hon sysslade med under sina kvällspromenader, men när han fick reda på det skrattade han bara och tyckte det är skönt att få vara i fred ibland. Så själv kommer han inte med ut och patrullerar, "han är en sån soffliggare", säger frun. Det är bara en man som är med i patrullen och han är ofta sjuk så han är sällan med på uppdrag. Västarna där det står Дедушкин патруль får därför också användas av babushkorna.
Jag blev helt imponerad av artikeln! Än en gång ser man vem det är som håller det här landet på fötter! Jo babushkorna förstås. Vad skulle Ryssland vara utan dom? Vem skulle stå med rumporna i vädret och gräva upp potatis ur landet på datja-tomten om inte babushkorna? Vem skulle skälla ut odrägliga småungar som slänger ut skräp genom elektritjkafönstret och gräla på turister som går förbi DaVinci-tavlor på Eremitaget utan att titta, om inte babushkorna? Vem skulle hjälpa en när man är hopplöst borttappad om inte en liten skrynklig babushka med blommig huvudduk och skarpa ögon? Listan på saker som bara babushkor kan göra är oändligt lång och babushkorna upphör aldrig med att förvåna den. Den energi, skarphet, vänlighet och livserfarenhet som en rysk babushka kan ha, kan inte ens jämföras med finsk sisu.
