Jag hör nyckeln i låset, Victor kommer hem. Före det var jag ensam hemma en liten liten stund. En sån där stund när jag går omkring och nynnar på Eva Dahlgren-låtar ("...som snö som faller, som snöflingor virvlar i vinden.."), kokar te, ser mig i spegeln, njuter av ensamheten, börjar nynna på nästa låt ("...censurerade tankar har inte gjort mig fattig, men jag har aldrig känt mig så sliten som nu, så trött o ful...") , känner mig lätt som en fjäder, funderar om jag ska jumppa eller kanske läsa en bok, men sätter mig framför datorn.

Jag jobbade övertid idag för att få ledigt på måndagen. Helgen ska bli ett enda stort karelskt äventyr. Vi ska åka till Paanajärvi (som inte ligger i höjd med Rovaniemi, Mamma, hihi!) och utforska byn. Det verkar inte vara världens lättaste plats att ta sig, men vi ska åka tåg till Kem och därifrån med någon sorts fordon, typ en taxi, vidare till Paanajärvi. Där är det tänkt att vi ska övernatta, får hoppas det ordnar sig. På söndag startar vi hemåt och är framme i Petrozavodsk kl 4 på morgonen, förutsatt att vi inte missar tåget förstås. Oberoende känns tanken på att släpa sig iväg till jobbet på måndag morgon kl.8.30 inte speciellt frestande. 

När jag kom ut genom konsulatets dörr märkte jag att det snöade och marken var helt VIT :)  Jag hade helt julstämning när jag huttrande traskade iväg över de hala gatorna mot posten. Huvudpostkontoret här är jättemodernt jämfört med de flesta andra postkontor jag sett i Ryssland. På posten brukar det stora problemet vara att veta i vilken kö man ska stå. Som finländare tycker man kanske att postens viktigaste uppgift borde vara att sälja frimärken och låta kunderna posta sina kort och brev. Men nej, då tar man fel! Posten har tusen andra viktiga uppgifter, bl.a. att dela ut folks pensioner och andra bidrag, ta emot olika betalningar, ordna nån sorts registreringar och jag vet inte vad. Just när man har köat i 45 minuter till en kassa brukar den antingen visa sig vara fel kassa eller ta en strategisk "teknisk paus" (t.ex. för att mata katten, vilket jag råkade ut för en gång i S:t Petersburg). Också här i Petrozavodsk har posten en massa olika funktioner, men här finns en könummerapparat där det finns en lista med alla tjänster och när man trycker på den man vill ha får man en lapp med numret till rätt kö. Låter väldigt smidigt och okomplicerat, och det är det egentligen också. Åtminstone så länge det man har som ärende finns med bland alternativen. Och finns det inte det kan man på äkta ryskt vis bara kila sig förbi någon annan och "bara fråga lite". Könummersystemet ger ju dessutom lämpliga pauser mellan kunderna. Utmärkt, utmärkt, ryska posten börjar bli västerländsk, hurra! Idag hade jag egentligen handlat färdigt på vykortsavdelningen, som ligger lite avskilt från de övriga diskerna, när jag märkte att det på ett annat ställe fanns ännu ett kort som jag ville ha! Jag tog en kölapp och väntade i typ en kvart och när det blev min tur sa posttanten argt åt mig att jag är helt på fel ställe och borde gå tillbaka till vykortsavdelningen och bla bla bla. Hihi, den gamla postandan finns kvar trots allt :)