Partajandet började egentligen redan på torsdag. En av de nya finska flickorna som studerar här i Petrozavodsk fyllde år och de andra hade ordnat överraskningsparty för henne. De hade bokat bord på kafe Express (eller kafe Extreme som födelsedagsbarnet i ett senare skede råkade kalla det) och vi var ett ganska stort gäng som slog oss ner runt bordet; ungefär hälften finnar och hälften ryssar och så en amerikanska och en italienska. Det var roligt att träffa nya människor och ryssarna där studerar karelska så det var intressant att diskutera Karelen och karelska med dem. Men vi höll oss mest till att tala ryska. När salladsskålarna, smörgåsfaten, skumppaflaskorna och vodkaglasen var tömda fortsatte en del av oss till nattklubben FM, där vi satt och talade en stund, men eftersom det var jobbdag följande dag begav vi oss hem redan vid midnatt.

Redan för länge sen hade vi bestämt att vi skulle hyra bastu fredagen den 27.3 och det var många som sa att de skulle följa med, men ju mer fredagen närmade sig, desto färre blev det på listan. En efter en meddelade de att de har nånting annat för sig :( Jag var helt nervös hela veckan att det inte skulle bli nånting av det och Victor hade betalat halva hyran i förväg så ju färre vi blev desto dyrare skulle det bli för oss... Som tur svek inte riktigt alla, utan vi var 9 personer och det blev en riktigt lyckad kväll! Stället var verkligen ganska fancy! Själva bastun var rymlig och snygg och HET (typ 100grader), så man brände baken på bänkarna. Utanför bastun fanns det en bassäng där vattnet var lite på kyligare sidan, men det var skönt att svalka sig lite imellan. Där bredvid fanns ett fint långt träbord med bänkar på vardera sidan och alla hade tagit med sig en massa godsaker: vindruvor, äpplen, päron, chips, piroger, iste, öl, suhariki, småbröd och en massa annat gott. Efteråt gick vi allihop hem till oss för bastun finns på vår bakgård. Och sen for alla hyfsat hem vid tolvtiden igen.

Igår hade vår amerikanska kompis Hannah ordnat pizza-fest hos sig. Hon hade bjudit dom flesta hon känner här, men tänkt att det säkert är några som ändå inte kommer, så brukar det ju vara, men inte den här gången :) Alla dök upp så det blev lite trångt, men mysigt. Vi firade Earth hour, alltså släckte belysningen, och det var jättetrevligt att sitta i stearinljusskenet och äta pizza, tala med trevliga människor och leka charader, så när Earth hour var över var det ingen som ville tända lampan igen, det skulle ha blivit ett abrupt slut på stämningen. Och nu, nånting lite skrämmande: för tredje kvällen i rad for vi hem 12-01 tiden! Är vi helt lastgamla eller vadå?? Nå inte gör det nånting, för hemvägen var hemskt rolig. Victor och jag delade taxi med två av de ryska killarna från festen och dom var jätteroliga, bjöd oss att komma till Segezha (en stad en bit norrut härifrån) på exkursion med dom. Nå det var ändå taxichauffören som tog priset. Han var den komiskaste på länge, babblade en massa. Han var hemma från Ukraina och berättade vad han tycker om ukrainsk politik etc. och sa att han tycker att typ Ryssland, Vitryssland, Kazakhstan och Ukraina borde ha mycket närmare samarbete för de har så likadan mentalitet, inte alls sån som i Kaukasus osv. Men så sa han att "förhåller sig bra till alla folk, t.o.m till japaner". Det lät så komiskt :) Jag är inte säker om han skämtade eller inte....

Jag har så länge irriterat mig på dubbelnamn, alltså efternamn som inte alls passar ihop, men ändå används ihop, med ett ynka bindestreck imellan. Men nu läste jag en så bra grej på Hesaris webbsida: man gör ett helt nytt namn som är en kombination av bådas namn. Där fanns som exempel: Reinikainen + Mäkinen -> Reinimäki. Smart! Inte för att det gäller mig för jag ska inte gifta mig och jag vet inte hur man skulle bli tvungen att vrida och vända på mitt namn för att det skulle bli en vettig kombination av det och nåt annat...

Victor for till Finland på torsdagen så jag e helt ENSAM HEMMA och njuter av det :) Fast jag trivs jättebra med att bo med honom så e det bara helt superlyx att vara ensam ibland. Just det  ibland, inte för ofta . Jag får ofta inspiration att göra en massa nyttiga saker när jag e ensam. Igår fick jag t.ex. städmani så jag plockade undan en massa bråte som ligger här o där och diskade megadisken och tvättade byke. Sen gick jag hurtigt på jobb och gjorde visum i fem timmar och sen till Subway med några kompisar. När jag kom hem med taxi vid midnatt var där en milisbil och två ambulanser på gården. Jag blev lite skärrad! När jag kom in i trappan frågade jag av vakt-babushkan vad som riktigt försiggick, men hon hade inte märkt nåt, det hade varit helt tyst, så det var säkert i granntrappan som nåt var på gång... Som tur.
Precis som igår vaknade jag 7-tiden imorse och kunde inte somna om. Visserligen härligt att vakna tidigt och ha en hel lång ledig dag framför sig, men jag tror jag skulle ha varit en del piggare med ett par timmar mera sömn. Hmm, sen försvann strömmen plötsligt. Lamporna funkade inte och tvättmaskinen dog. Jag gick ner till vakt-babushkan (det hade varit skiftesbyte så där var en annan tant än på natten) och bad om hjälp och så stoppade hon en familjefar i förbifarten när han var på väg ut med fru och dotter. Han kom snällt och hjälpte mig och så hade jag ström igen :) Sen kunde jag skype:a med Emmi och Morris (han kan nog skype:a!)hur länge jag ville. Nu sitter jag och hör på ЧИЖ (blev helt kär i det bandet igår medan jag diskade) och funderar på att värma resterna av min kålblinier som kallnade medan jag babblade på skype.
Oj, nu har jag helt glömt att skriva det jag egentligen ville skriva. Jag kom på världens briljantaste idé imorse när jag låg vaken! Jag har ju tänkt bo på Rosala i sommar om inte tjocka släkten har nånting emot det och nu har jag en bra plan vad jag ska syssla med: jag ska vara frivilligöversättare (finska->svenska) för Amnesty och så ska jag dra en nybörjarkurs i ryska om det finns intresserade på Rosala. Det skulle vara helt ultimat. Jag hoppas att det går att genomföra. Då skulle jag få testa sånt jobb som jag kanske skulle vara intresserad av att hålla på med i fortsättningen och så får jag vara på mitt favoritställe i världen och så kan jag samtidigt söka "riktigt" jobb (om jag fixar internet dit). Är det nån annan än jag som tycker att idén är genial?

Jag har märkt en sak med mig själv. Och andra. Nämligen att facebook, bloggar och liknande gör att man hela tiden måste avslöja för resten av världen vad man gör, tänker, tycker och känner. När jag tar en fin bild, tänker jag att "den ska jag lägga till facebook" och när jag kommer på nånting (enligt mig själv) smart så vill jag genast dela med mig av den smarta tanken på min blogg (så som nu till exempel). Ibland kommer jag på mig själv med att tänka i facebook-statusar och det är skrämmande! När man istället för att inleda sina tankar eller meningar med "jag+verb+min+substantiv", strukturerar dem: "verb+sin+substantiv" alltså i tredje person, som en facebookstatus, är man i riskzonen. Ett annat tydligt tecken på den här tanke-exhibitionismen är att jag ofta när jag på någon tidnings hemsida läser en artikel eller insändare, som ger upphov till någon sorts åsikter eller känslor hos mig, blir irriterad om jag inte kan kommentera artikeln på något sätt! Alltså om där inte finns någon "like"-funktion eller ruta där man får ge feedback. Räcker det inte att jag säger åt Victor: "jag läste en intressant artikel, där stod blablabla..."? Nej, alla andra måste också få veta vad jag tycker. Varför?

Åsnebrygga. Lång, kanske.

Idag inträffade skolskjutning nummer jagvetintevad i raden. I Tyskland den här gången, men det kunde ha varit var som helst. Jag ser ett samband mellan den och det där som jag svamlade just. För varför är det så att när en person mår riktigt riktigt dåligt så räcker det inte med att den personen hoppar framför ett tåg, tar tusen sömntabletter eller skjuter sig själv i tinningen i sin ensamhet? Varför måste en massa oskyldiga människor också dö och varför måste hela världen se det här spektaklet? Varför är det så viktigt att SYNAS? och varför gottar sig massmedia sig i de här nyheterna? Varför njuter vi av att läsa alla detaljer om morden och mördaren? Varför?

Någonting verkar vara lite fel. Kanske jag borde sluta blogga och facebooka.