Jag vaknade klockan 9, kände mig inte det minsta pigg, somnade om och vaknade plötsligt igen av att det ringde. Hemtelefonen? Jag rusade yrvaket till köket, men nej, det var inte hemtelefonen, då måste det vara porttelefonen. Vem kunde vara på väg hit? Jag muttrade ”da?” i luren och nån främmande karl svarade att han måste komma in och kolla elmätaren. Tack för den väckningen! Först när han hade gått tittade jag på klockan och den visade 12.15, på tiden att stiga upp, men jag kände mig fortfarande lika yrvaken...

Nu har jag piggnat till lite. Ätit frukost, druckit te som jag kokar i en gammal sliten (i ordets allra rättaste bemärkelse) emaljmugg på gasspisen, läst Karjalan Sanomat, grattat pappa på farsdagen. Han blev paff att jag kom ihåg. ”Pojkarna” (schnauzrarna Morris och Max alltså) hade också kommit ihåg, de hade gett ett kort och en morgonpromenad i gåva.

Jag var på födelsedagskalas igår hos en kompis’ kompis. Det var ryskt. Riktigt trevligt, krabbsallad, olivjé, laxsmörgåsar, apelsinsaft, martini, tårta, te och spel! Vi spelade typ alias, men alla hittade själv på en massa ord, som vi skrev på små lappar och lade i en mössa. Sen delades alla in i par och så skulle man turvis ta en lapp och på 15 sekunder förklara ordet så att ens partner förstod, om man hann kunde man förstås ta fler lappar under de där ynkliga sekunderna. Jag och min malesiska kompis krävde utlänningsförmån så vi fick 30 sekunder men det var ändå extremt svårt! Mitt ordförråd är så dååååååligt! Mitt passiva ordförråd är någorlunda bra men det aktiva helt eländigt... vad hjälper det sen att man talar ”potchti bez aktsenta” om man inte har några ord?

JAG VILL KUNNA RYSKA!

Nå nu är jag här, i Petrozavodsk. Mitt visum blev klart till sist, jag tog en minibuss till Petro, åkte 15h, steg av kl.8.45 utanför konsulatet och började göra visum åt andra... och sen har allt bara varit galet roligt! Min lägenhet är den mest sovjetiska jag nånsin sett (mer om den en annan gång, den förtjänar ett eget inlägg) och tanten som äger den är gulligt virrig. På vägen till jobbet har jag två Lenin-statyer vilket förstås aldrig är fel och vid Onegastranden står mina kära fiskare och är precis metalliska och drömska som tidigare. Det mesta är sig likt i Petro liksom. Bara Victor saknas...

Men det är kul att vara ensam också! Igår hade jag typ den bästa dagen ever :) Jag gick längs Onegastranden och där var så kopiöst VACKERT! Solen sken, det var ett par minusgrader, is på vattenpölarna, allt var liksom jättelugnt fast där gick en massa människor o fast man hörde ett svagt brummande från trafiken en bit bort... när nån mås skrek till fick jag nästan Rosala-feelis! Och jag kände mig lika FRI som den lilla lilla flickan som sprang i full fart mot klätterställningarna... och så blev jag glad åt den stiliga gamla gubben i svart hatt som var ut på promenad med sitt barnbarn (gubben var på promenad inte hatten), det såg så harmoniskt ut att jag måste fota dem... Allt var bara helt perfektperfekt. Gorko-gorko-gorko-ropen från bröllopsföljena, solen, hundarna som sprang omkring lösa... Ännu lyckligare blev jag när jag såg att det hade kommit knallgröna flaskinsamlings-lådor till stranden, hur perfekt är inte det? och en ny "staty" donerad av Riga: en plånbok, sån som gamla tanter har, som ger lycka och rikedom om man rör den...

Sen fortsatte jag upp längs Lenina, shoppade chistaja linija-smörjor i Ulybka radugi, sockor av babushkor på gatan, Gubernija-tidningen från en kiosk och så var jag in i en bokhandel och köpte Boris Nemtsovs och öh hans polares bok "Luzhkov itogi". Det roliga där var att när jag kom till kassan med boken sa han som jobbar där att boken är intressant och så började han fråga mej om vad jag tror att låg bakom att Luzhkov fick sparken som Moskvas borgmästare osv. Hans kollega kom också med i diskussionen och det var en trevlig pratstund! Dom verkade smarta.

Huh, det här blir så långt att jag inte orkar skriva mer för jag ska snart ut och demonstrera med kommunisterna! Nå dagen fortsatte ungefär lika perfekt (med undantag av ett litet bakslag med mokkulan jag skaffade, för jag fick inte den att funka) ända till långt in på natten när jag var på XXXX-extreme bar med Joona och hans kompisar som var här på fiskeresa från S:t Petersburg. Ibland kan det vara uppfriskande att vara ensam tjej med ett gäng killar som drar fiskarhistorier :)

Nu ut till Lenin-statyn!! Revolutioooooooon! "Pochemu nikto ne krichit URAAAAA!" - som en gammal kommunistfarbror ropade i Moskva den här dagen för 7 år sen....



PS. Sorry för min överdrivna optimism... jag är bara lite på mitt "allt är roligt"-humör....