Jag vaknade klockan 9, kände mig inte det minsta pigg, somnade om och vaknade plötsligt igen av att det ringde. Hemtelefonen? Jag rusade yrvaket till köket, men nej, det var inte hemtelefonen, då måste det vara porttelefonen. Vem kunde vara på väg hit? Jag muttrade ”da?” i luren och nån främmande karl svarade att han måste komma in och kolla elmätaren. Tack för den väckningen! Först när han hade gått tittade jag på klockan och den visade 12.15, på tiden att stiga upp, men jag kände mig fortfarande lika yrvaken...

Nu har jag piggnat till lite. Ätit frukost, druckit te som jag kokar i en gammal sliten (i ordets allra rättaste bemärkelse) emaljmugg på gasspisen, läst Karjalan Sanomat, grattat pappa på farsdagen. Han blev paff att jag kom ihåg. ”Pojkarna” (schnauzrarna Morris och Max alltså) hade också kommit ihåg, de hade gett ett kort och en morgonpromenad i gåva.

Jag var på födelsedagskalas igår hos en kompis’ kompis. Det var ryskt. Riktigt trevligt, krabbsallad, olivjé, laxsmörgåsar, apelsinsaft, martini, tårta, te och spel! Vi spelade typ alias, men alla hittade själv på en massa ord, som vi skrev på små lappar och lade i en mössa. Sen delades alla in i par och så skulle man turvis ta en lapp och på 15 sekunder förklara ordet så att ens partner förstod, om man hann kunde man förstås ta fler lappar under de där ynkliga sekunderna. Jag och min malesiska kompis krävde utlänningsförmån så vi fick 30 sekunder men det var ändå extremt svårt! Mitt ordförråd är så dååååååligt! Mitt passiva ordförråd är någorlunda bra men det aktiva helt eländigt... vad hjälper det sen att man talar ”potchti bez aktsenta” om man inte har några ord?

JAG VILL KUNNA RYSKA!