Sommaren är visst inte riktigt nån bra bloggtid. Svårt att ge sig tid till sånt och bra är väl det egentligen. Man hinner nog sitta inne och skriva sen när vintermörkret och -kylan sänker sig över oss. Just nu yrar jag bara omkring och njuter av livet. Hemlöshet är lite som ensamhet: när den är frivillig och tillfällig är den härlig! Matkahuolto borde ge mig en hedersmedalj för att jag är en så flitig bussresenär, jag flänger omkring mellan Dalsbruk-Rosala-Åbo-Helsingfors-Borgå och ibland blir det en liten avstickare någon annanstans. Typ till FACES etnofestival i Billnäs. Där uppträdde bl.a. ett ryskt band som heter Dobranotch och en dansgrupp, Aurora Borealis, där medlemmarna hörde till olika pyttesmå minoritetsfolk i Nordöstra Sibirien. Båda grupperna var jätteduktiga. Dessutom blir jag bara så glad av hela faces-stämningen. Jag smittades så till den grad att jag köpte ett par härliga bruna hippieaktiga haremsbyxor, hihi :)

Nu sitter jag i Victors lilla gårdskarlsstuga på Lekholmen och slappar medan han städar bastur. Det ska bli avslutnings-swing idag i kapellet och imorgon söker jag mig vidare mot Dalsbruk. Jag är förresten så lycklig för att jag träffade Momi och Moffa igår. Jag ringde till Momi och frågade om jag får hälsa på henne och hon lovade t.o.m. att spara dammsugandet åt mig. När jag kom dit hade hon ändå dammsugit, för hon hade kommit på att hon vill passa på och hälsa på Moffa på ålderdomshemmet när jag var med. Hon hade inte varit där på tre veckor och jag blev helt rörd av att se hur glad hon var att se honom. Och han var på riktigt gott och pratsamt humör. Jag bara önskar mest av allt att han skulle vara frisk...

Jag läste just mitt "Stora semesterhoroskop" i Svensk Damtidning (Momi hade samlat ihop en stor bunt tidningar som jag fick) och det börjar så här: "Dina noggranna planer för sommaren ställs åt sidan när något plötsligt och oväntat inträffar i slutet av juni." Jag vet inte riktigt vad det där plötsliga och oväntade är, men mina sommarplaner har verkligen gått totalt upp i rök. Jag hade planerat att stationera mig på Rosala och sitta där och skriva fina arbetsansökningar, eventuellt undervisa alla som vill i ryska och syssla med frivillig översättning för Amnesty. Men det liksom bara inte blev så. Amnesty svarade aldrig på mitt mail. Ryskakursen rann ut i sanden och visserligen har jag varit mer än vanligt på Rosala, men inte ensam! Jag har haft planktävlingar (tävlingar i olika grenar -> förloraren tvingas gå på plankan) med mina kusiner, spelat oändligt många klöver sjuor, simmat, bastat, grillat och inte ens haft datorn med mig. Hittills har jag skickat två hela arbetsansökningar. Men jag SKA! Sen. Sen när jag bor i Åbo igen. I september flyttar Victor och jag in med vår nya kämppis, en bestämd, lite korpulent kattfröken vid namn Ofelia. Sen ska jag göra allt vettigt som behövs! Nu njuter jag bara :)