Onödigheter
Av förra inlägget kunde man kanske ana sig till att vi funderar på att flytta. Och nu är det nog ganska definitivt att vi kommer att flytta till Helsingfors i slutet av april. Hyran halveras, men så blir det också en smula mer trångt eftersom vårt nya hem är litelite mindre plus att där redan finns en hel del grejer som antagligen kommer att bli kvar där. Därför måste vi göra oss av med en massa och det känns faktiskt JÄTTESKÖNT! Ska bli så befriande att få gå igenom varenda skåp och rata allt onödigt!
Men när det kommer till bokhyllan funkar det inte riktigt! Jag kan bara inte göra mig av med mina kära böcker, inte ens dem som jag vet att jag knappast någonsin kommer att läsa....
PS. Vi ska ha loppis hos oss på tisdag och då hoppas jag att vi blir av med massor av onödigheter som kanske är pärlor för nån annan!
Men när det kommer till bokhyllan funkar det inte riktigt! Jag kan bara inte göra mig av med mina kära böcker, inte ens dem som jag vet att jag knappast någonsin kommer att läsa....
PS. Vi ska ha loppis hos oss på tisdag och då hoppas jag att vi blir av med massor av onödigheter som kanske är pärlor för nån annan!
Plus och minus
Hfors +
* Behöver inte leta gardinstång mera
* Halverad hyra!
* Virve, Maija, Jussi, Jocke, Pia...
* Närmare till Ryssland
* Mer jobbmöjligheter
* Maisterikoulukurser
* Morgonmål på balkongen
Hfors -
* EMMI♥, Markus, Rasmus, Heidi, Eva, sählygänget...
* Lämna purjolöksväggarna
* Flyttstress
* Sakna Åbo
* Hostande grannen i Hfors
* Ingen bastu med domkyrksutsikt
* Långt till centrum
Jag har bott nästan tio år i Åbo. Är det dags att move on? Det ser ju onekligen ut så, trots att plussen och minusen just nu är lika många...
* Behöver inte leta gardinstång mera
* Halverad hyra!
* Virve, Maija, Jussi, Jocke, Pia...
* Närmare till Ryssland
* Mer jobbmöjligheter
* Maisterikoulukurser
* Morgonmål på balkongen
Hfors -
* EMMI♥, Markus, Rasmus, Heidi, Eva, sählygänget...
* Lämna purjolöksväggarna
* Flyttstress
* Sakna Åbo
* Hostande grannen i Hfors
* Ingen bastu med domkyrksutsikt
* Långt till centrum
Jag har bott nästan tio år i Åbo. Är det dags att move on? Det ser ju onekligen ut så, trots att plussen och minusen just nu är lika många...
Ensam är stark - ibland!
Åh, vad ett ensam-hemma-veckoslut kan göra gott ibland! Ibland får jag så mycket energi av att vara ensam, jag får en massa gjort. Och de senaste veckorna har varit ett enda KAOS så nu behövde jag verkligen tid för att komma i kapp.
Efter julen i Dalsbruk for jag på jobb till Viking Line. Jag var ryskatolk i taxfree-butiken och hade jätteroligt när jag fick babbla ryska 10,5h per dag, men när jag kom hem efter de två veckorna på båten var jag helt kaputt! Dessutom hade vi huset fullt av folk och fä i nästan en vecka när jag kom hem: Emmy, Markus, Virve, Rasa, Mamma, Morris... jag var bara helt utan energi och så blev Victor och jag i strid hela tiden, jag missade en radiomedverkan, gick på onödiga "businessmöten" och fick helt enkelt ingenting vettigt gjort.
Förrän nu! Victor går på Alexandersinstitutets kurs i Helsingfors och jag har lägenheten för mej själv och det har jag verkligen utnyttjat, hehe! Vardagsrummet har genomgått en EXTREME MAKEOVER, nästan varenda möbel har bytt plats och det har blivit mycke städigare och finare och så har det dykt upp en lampa som Emmy och jag släpade hem från Ekotori :) Igårkväll låg jag på soffan under en filt och läste Anna Ahmatovas Rekviem-dikt i den nya lampans sken och njöt helt hundra av livet!
Jag skulle ta itu med Bukva-jobbet på allvar redan i början av den här veckan men det har förstås inte blivit av, men idag har jag gjort upp riktiga PLANER för Bukvas 2011. Jag har satt upp MÅL för Bukva. Bokfört. Gjort en preliminär BUDGET. Börjat planera den första RESAN som jag ska arrangera. Samt fått ett JOBBERBJUDANDE! Nu känns det som att jag har kontroll igen! Det behövs inte så mycket mer än lite mindmaps, knäppande på räknemaskinen, fantasi, te (okej, det behövs det mycket av!) och så framförallt lugn, ro och inspiration, så är allt på väg åt rätt håll igen :)
Efter julen i Dalsbruk for jag på jobb till Viking Line. Jag var ryskatolk i taxfree-butiken och hade jätteroligt när jag fick babbla ryska 10,5h per dag, men när jag kom hem efter de två veckorna på båten var jag helt kaputt! Dessutom hade vi huset fullt av folk och fä i nästan en vecka när jag kom hem: Emmy, Markus, Virve, Rasa, Mamma, Morris... jag var bara helt utan energi och så blev Victor och jag i strid hela tiden, jag missade en radiomedverkan, gick på onödiga "businessmöten" och fick helt enkelt ingenting vettigt gjort.
Förrän nu! Victor går på Alexandersinstitutets kurs i Helsingfors och jag har lägenheten för mej själv och det har jag verkligen utnyttjat, hehe! Vardagsrummet har genomgått en EXTREME MAKEOVER, nästan varenda möbel har bytt plats och det har blivit mycke städigare och finare och så har det dykt upp en lampa som Emmy och jag släpade hem från Ekotori :) Igårkväll låg jag på soffan under en filt och läste Anna Ahmatovas Rekviem-dikt i den nya lampans sken och njöt helt hundra av livet!
Jag skulle ta itu med Bukva-jobbet på allvar redan i början av den här veckan men det har förstås inte blivit av, men idag har jag gjort upp riktiga PLANER för Bukvas 2011. Jag har satt upp MÅL för Bukva. Bokfört. Gjort en preliminär BUDGET. Börjat planera den första RESAN som jag ska arrangera. Samt fått ett JOBBERBJUDANDE! Nu känns det som att jag har kontroll igen! Det behövs inte så mycket mer än lite mindmaps, knäppande på räknemaskinen, fantasi, te (okej, det behövs det mycket av!) och så framförallt lugn, ro och inspiration, så är allt på väg åt rätt håll igen :)
Sommar
Sommar är nog inte rätta tiden för bloggande... utan snarare för fotboll, solsken, hundar, rodd, rådd, jazz, Amsterdam, bruna ben, jordgubbar, klänningar, dill, Rosala, Anne Frank, nakendopp, grillade champinjoner, ängsblommor, nätter då det aldrig blir mörkt men ändå hinner ljusna innan man går och lägger sig, barfotaspring, Sofi Oksanen, hav, hav hav... ja, och så lite momsberäkningar, fästingar och myggbett. Det är min sommar i ett nötskal!
Underbara kvinnor i Marlirummet
En dag i året kan vi kvinnor fira att det är bara VÅR dag! Internationella kvinnodagen den åttonde mars. Här i Finland är inte alla speciellt medvetna om den dagen, men den som har haft med Ryssland att göra vet att den typ är den viktigaste högtiden för ryssarna förutom nyårsafton och visst smittar det av sig på oss "wannabe-ryssar". Ryska ämnesföreningen Druzjba brukar alltid uppmärksamma kvinnodagen på något sätt, ofta med middag på restaurang, men i år var det Sitz i Marlirummet istället :) Eftersom så gott som varje druzjbait älskar att klä ut sig var temat att klä ut sig till en kvinna man beundrar och vi fick bl.a. se Edith Piaf, Emma Goldman och Evita Peron. Själv var jag min stora idol Anna Politkovskaja. De som dock stal showen var två ytterst eleganta anonyma äldre damer, den ena med tofsar och den andra med duk på huvudet... och vad är en kvinnodag utan blommor!? Nu har de ljuvliga tulpanerna slagit ut och ger vårstämning :
Sasha on ice!
Sådär, nu har jag skrunnit! Kuppis, solsken, Vitja, varm kakako, muffins - perfekt! Mina stackars skridskor hade legat oanvända ända sedan jag gick i gymnasiet så de var inte riktigt på topp, men roligt var det ändå! Och jag har faktiskt stått på skridskor några gånger efter gymnasiet också: i Izhevsk och i Petrozavodsk, så på nåt sätt är skrinning förknippat med Ryssland för mig nu...
Jag försökte få hit en video som bevismaterial, men det lyckades inte så det får duga med bilder!
Jag försökte få hit en video som bevismaterial, men det lyckades inte så det får duga med bilder!
Ett enda kaos
Tänk att det ska vara så svårt att veta hur man vill ha det. Vi letar lägenhet för i början av januari kommer ju Maria tillbaka och vill ha sin lägenhet (och sin katt, snyft) tillbaka, men var vill vi egentligen bo? Ena stunden tänker vi flytta till Studentbyn, men nästa stund tackar vi nej till den lägenhet som vi blir erbjuden i Studentbyn och går istället på en massa lägenhetsvisningar i centrum. Så får jag pengkris och inser att mina pengar tar slut typ i sommar och då verkar igen Studentbyn som det ultimata alternativet, men så tar vi en promenad dit och grips båda av angst över hur dystert där är och så är det igen privata marknaden som gäller... Hur länge ska det hålla på så här? och varför? Hmm, antagligen för att vi vill hålla ALLA dörrar öppna, vi vill kunna flytta iväg när som helst, att det inte ska kännas så definitivt liksom. Men jag vet inte om det funkar, kanske det stängs en massa dörrar istället. Nå äh, inte är det så farligt, det blir nog bra hur det än blir!
Jag skulle vilja ha röda väggar som i "Tillsammans"-filmen...
Jag skulle vilja ha röda väggar som i "Tillsammans"-filmen...
En liten överraskning :)
När jag steg upp imorse (tja, eller på dagen var det väl kanske) och råkade ta en titt i tamburen, låg där till min stora förvåning två husisar! Glatt tog jag upp dem och gick tillbaka till sängen och visade mitt fynd för Victor. Jag trodde det var nån reklamkampanj med gratis tidningar till alla i ankdammen, men Victor sa att han nu äntligen kommit sig för att beställa husisen. Men varför kom det två? Hmm, nå vi gladde oss åt att få varsitt fredagskorsord och så stack vi iväg till bokmässan utan att fundera desto mer på den saken.
På kvällen cyklade jag iväg till Syster Yster för att spana på hennes och Markus' nya lägenhet och när vi satt där på tamburgolvet (tamburen är enda rummet som har lampa just nu) råkade jag nämna de två husisarna. Två?, undrade Emmi och så kom det fram att hon intet ont anande hade fixat världens överraskning åt oss: gratis husis i en månad! Men vad är oddset att det första numret kommer just samma dag som Victors beställda husis! Förutom dubbla tidningar fick vi ett ordentligt gapskratt på köpet!!!
På kvällen cyklade jag iväg till Syster Yster för att spana på hennes och Markus' nya lägenhet och när vi satt där på tamburgolvet (tamburen är enda rummet som har lampa just nu) råkade jag nämna de två husisarna. Två?, undrade Emmi och så kom det fram att hon intet ont anande hade fixat världens överraskning åt oss: gratis husis i en månad! Men vad är oddset att det första numret kommer just samma dag som Victors beställda husis! Förutom dubbla tidningar fick vi ett ordentligt gapskratt på köpet!!!
Min cykel :)
När jag gick på femman i lågstadiet önskade jag mig en cykel! Jag hatade min skramliga gamla lila-vita cykel med bockstyre och ville ha en ny cool, men mamma sa att jag måste vänta till skolavslutningen. Om jag fick bra betyg skulle jag få ny cykel. Jag gnällde och tjatade, men det hjälpte inte. Så kom vårfesten, jag fick betyget i min hand och det var såklart bra, jag har alltid haft lätt för att lära mig, så mamma sa att nu går vi till Sport&fritid och väljer en fin cykel. Envis som jag är vägrade jag förstås! Jag har alltid hatat att få någonting för mina skolprestationer, eftersom jag aldrig har behövt anstränga mig speciellt för dem. Trodde mamma att jag plötsligt skulle tappa läsförmågan så hon skulle slippa ge mig en cykel eller vadå? Jag blev bara arg över få någonting för mina fåniga åttor, nior och tior, så jag var hellre utan cykel.
Hmm, hur många år är det sen dess? Typ sexton, antar jag. Och de sexton åren har gått någorlunda bra också utan cykel, eller jag kan åtminstone inte skylla alla eländen på cykelbrist. Men nu i somras när jag kom tillbaka från Ryssland bestämde jag mig för att mitt cykellösa liv äntligen ska vara över! I förrgår gav jag mig iväg på cykeljakt tillsammans med Emmi. Vi siktade på Turun pyörä som ligger på Östra långgatan, men kikade först in i cykelbutiken precis intill Emmis hus. Och där stod den! Cykeln med stort C. Eller bara helt enkelt MIN cykel. Alla andra cyklar i butiken kostade en förmögenhet, men den här (jag får lust att kalla den "hon" istället för "den"...) hade en liten lapp där det stod 190:- eftersom hon var begagnad. Hon är en fin metallgrön helkama med svart korg där fram och med texten "Mad in Finland" ("e" är bortskrapat). Jag teståkte, funderade två sekunder, betalade och cyklade hem (eller kanske jag ledde henne största delen av vägen, jag var för chockad och ivrig för att cykla). Så där! Det gick lättare än jag trodde!
Emmi och jag köpte kantareller på torget och gjorde supergod svampsås + potatis och till efterrätt åt vi (Victor var också med) glass och drack baileys och skålade för cykeln. Så kom vi plötsligt på att en föreläsning om Pushkin börjar på Arbis, men ingen panik! Det är ju bara att slänga sig på cykeln och peda iväg :) Nu fattar jag nästan inte varför jag har varit utan cykel i evigheter! Man är ju så fri, kommer överallt på nolltid, svisch...
Hmm, hur många år är det sen dess? Typ sexton, antar jag. Och de sexton åren har gått någorlunda bra också utan cykel, eller jag kan åtminstone inte skylla alla eländen på cykelbrist. Men nu i somras när jag kom tillbaka från Ryssland bestämde jag mig för att mitt cykellösa liv äntligen ska vara över! I förrgår gav jag mig iväg på cykeljakt tillsammans med Emmi. Vi siktade på Turun pyörä som ligger på Östra långgatan, men kikade först in i cykelbutiken precis intill Emmis hus. Och där stod den! Cykeln med stort C. Eller bara helt enkelt MIN cykel. Alla andra cyklar i butiken kostade en förmögenhet, men den här (jag får lust att kalla den "hon" istället för "den"...) hade en liten lapp där det stod 190:- eftersom hon var begagnad. Hon är en fin metallgrön helkama med svart korg där fram och med texten "Mad in Finland" ("e" är bortskrapat). Jag teståkte, funderade två sekunder, betalade och cyklade hem (eller kanske jag ledde henne största delen av vägen, jag var för chockad och ivrig för att cykla). Så där! Det gick lättare än jag trodde!
Emmi och jag köpte kantareller på torget och gjorde supergod svampsås + potatis och till efterrätt åt vi (Victor var också med) glass och drack baileys och skålade för cykeln. Så kom vi plötsligt på att en föreläsning om Pushkin börjar på Arbis, men ingen panik! Det är ju bara att slänga sig på cykeln och peda iväg :) Nu fattar jag nästan inte varför jag har varit utan cykel i evigheter! Man är ju så fri, kommer överallt på nolltid, svisch...
Inte Villa, Vovve och Volvo...
... utan Kämppä, Katt och Kille.
Victor och jag har flyttat till Åbo. Med allt vårt pick och pack kan jag inte säga, för största delen av våra grejer är fortfarande på Emlans vind, men det känns åtminstone som att vi faktiskt BOR någonstans nu! Det kändes så skönt att få stapla in sina kläder på de tomma hyllorna i lägenheten som är VÅR i fyra månader medan Maria är i Frankrike. Våra böcker och grejer från Petrozavodsk finns utspridda här och där, och min kära gamla Elisabeth sitter högst uppe på bokhyllan tillsammans med sina flodhästkompisar. I köksskåpen råder nu MIN ordning, hehe, och jag gjorde några roliga fynd där, jag gillar speciellt den illgröna brödlådan och den knallröda termoskannan :) Jo, och Maria: Victor hittade en extra hylla i städskåpet och den passade perfekt i skåpet under kylskåpet så nu finns det chans att där också blir ordning!
Hihi, och nu till den stora omställningen i våra liv :) Vi har blivit reservmatte och -husse till den gulligaste katten!!! Hon heter Ofelia (även kallad Offlan) och tycker nog säkert att vi är två ganska underliga typer, men hon verkar gilla oss ändå och är hemskt snäll med oss. Idag har Offlan haft en ganska speciell dag. Först var vi ut på promenad med henne och det var riktigt roligt, trots att jag nog kan konstatera att kattpromenader inte riktigt är nåt för mitt tålamod... huh, vad det gick långsamt! Men katten var lycklig :) Ännu mera spänning i tillvaron fick hon på kvällskvisten då schnauzern Morris kom på besök! Tyvärr fick stackars Offlan sitta inne i köket största delen av tiden, men hon spanade nyfiket på Morris genom glasrutan i köksdörren. Morris själv brydde sig inte mycket om de beundrande (?) blickarna han fick. Vi vågade inte låta dem hälsa på varann ordentligt, men lite fick de nosa, och ingendera visade tecken på att ta till tänder eller klor :) De skulle säkert bli riktigt goda vänner om de skulle få ses lite oftare, men Morris tog redan bussen hem till Dalsbruk med mamma... Han med kattmat och skinka i magen och hon med bränd kladdkaka.
Victor och jag har flyttat till Åbo. Med allt vårt pick och pack kan jag inte säga, för största delen av våra grejer är fortfarande på Emlans vind, men det känns åtminstone som att vi faktiskt BOR någonstans nu! Det kändes så skönt att få stapla in sina kläder på de tomma hyllorna i lägenheten som är VÅR i fyra månader medan Maria är i Frankrike. Våra böcker och grejer från Petrozavodsk finns utspridda här och där, och min kära gamla Elisabeth sitter högst uppe på bokhyllan tillsammans med sina flodhästkompisar. I köksskåpen råder nu MIN ordning, hehe, och jag gjorde några roliga fynd där, jag gillar speciellt den illgröna brödlådan och den knallröda termoskannan :) Jo, och Maria: Victor hittade en extra hylla i städskåpet och den passade perfekt i skåpet under kylskåpet så nu finns det chans att där också blir ordning!
Hihi, och nu till den stora omställningen i våra liv :) Vi har blivit reservmatte och -husse till den gulligaste katten!!! Hon heter Ofelia (även kallad Offlan) och tycker nog säkert att vi är två ganska underliga typer, men hon verkar gilla oss ändå och är hemskt snäll med oss. Idag har Offlan haft en ganska speciell dag. Först var vi ut på promenad med henne och det var riktigt roligt, trots att jag nog kan konstatera att kattpromenader inte riktigt är nåt för mitt tålamod... huh, vad det gick långsamt! Men katten var lycklig :) Ännu mera spänning i tillvaron fick hon på kvällskvisten då schnauzern Morris kom på besök! Tyvärr fick stackars Offlan sitta inne i köket största delen av tiden, men hon spanade nyfiket på Morris genom glasrutan i köksdörren. Morris själv brydde sig inte mycket om de beundrande (?) blickarna han fick. Vi vågade inte låta dem hälsa på varann ordentligt, men lite fick de nosa, och ingendera visade tecken på att ta till tänder eller klor :) De skulle säkert bli riktigt goda vänner om de skulle få ses lite oftare, men Morris tog redan bussen hem till Dalsbruk med mamma... Han med kattmat och skinka i magen och hon med bränd kladdkaka.
Jeeeee!
Så här länge orkade jag deppa över Tommi Eviläs missade finalplats och spjutkillarnas missade medaljer... Nu är jag bara helt jättesupermegaGLAD och imponerad över att Finlands damlandslag vann första matchen i fotbolls-EM! De kämpade och slet och lyckades klå Danmark med 1-0. Målvakten var en räddande ängel och hemmapubliken på Olympiastadion hejade på för fullt hela tiden. Jag fick tårar i ögonen för det var bara så fint. Nästan finare än när herrarna spelar. Mera kämpaglöd och mod. Och VILJA.
Aj jo, och nästa helg är det friidrottslandskamp Finland-Sverige, årets höjdpunkt! När ett "elände" är över så börjar nästa. Timtal framför tv:n. Så är det väl när man är en galen penkkiurheilija!
Aj jo, och nästa helg är det friidrottslandskamp Finland-Sverige, årets höjdpunkt! När ett "elände" är över så börjar nästa. Timtal framför tv:n. Så är det väl när man är en galen penkkiurheilija!
Bittert
Bara bittert.
Tsemppiä Tommi!
Hihi, ikväll är det dags! Längdhoppskval... Jag och min nästan lika patriotiska kompanjon som ni ser på bilden ska heja Evilä till final så det bara ryker om det! Det är förresten tungt med friidrotts-VM. Min rygg kommer att vara helt knäckt efter åtta timmar per dag framför tv:n i nio hela dagar...
Sköna människor
Jag råkade se en reklam för ett nytt program på FST5 och jag blev så glad! Programmet heter Sköna människor och programledaren är en skäggig finlandssvensk medelålders man, Calle Lindholm. Okej, det låter inte så spännande precis! Men det som gör mig på gott humör är att Lindholm har förstått något som långt ifrån alla finländare, speciellt i hans ålder, ens brytt sig om att försöka förstå: att utlänningar inte är farliga, inte kommer från en annan planet, utan är människor precis som vi! Han vill försöka öppna våra ögon och spräcka våra fördomar genom att bjuda in intressanta, sköna människor från olika länder och kulturer. De lagar mat, dansar, umgås och sprider livsglädje. Härligt :)
Hemlös
Sommaren är visst inte riktigt nån bra bloggtid. Svårt att ge sig tid till sånt och bra är väl det egentligen. Man hinner nog sitta inne och skriva sen när vintermörkret och -kylan sänker sig över oss. Just nu yrar jag bara omkring och njuter av livet. Hemlöshet är lite som ensamhet: när den är frivillig och tillfällig är den härlig! Matkahuolto borde ge mig en hedersmedalj för att jag är en så flitig bussresenär, jag flänger omkring mellan Dalsbruk-Rosala-Åbo-Helsingfors-Borgå och ibland blir det en liten avstickare någon annanstans. Typ till FACES etnofestival i Billnäs. Där uppträdde bl.a. ett ryskt band som heter Dobranotch och en dansgrupp, Aurora Borealis, där medlemmarna hörde till olika pyttesmå minoritetsfolk i Nordöstra Sibirien. Båda grupperna var jätteduktiga. Dessutom blir jag bara så glad av hela faces-stämningen. Jag smittades så till den grad att jag köpte ett par härliga bruna hippieaktiga haremsbyxor, hihi :)
Nu sitter jag i Victors lilla gårdskarlsstuga på Lekholmen och slappar medan han städar bastur. Det ska bli avslutnings-swing idag i kapellet och imorgon söker jag mig vidare mot Dalsbruk. Jag är förresten så lycklig för att jag träffade Momi och Moffa igår. Jag ringde till Momi och frågade om jag får hälsa på henne och hon lovade t.o.m. att spara dammsugandet åt mig. När jag kom dit hade hon ändå dammsugit, för hon hade kommit på att hon vill passa på och hälsa på Moffa på ålderdomshemmet när jag var med. Hon hade inte varit där på tre veckor och jag blev helt rörd av att se hur glad hon var att se honom. Och han var på riktigt gott och pratsamt humör. Jag bara önskar mest av allt att han skulle vara frisk...
Jag läste just mitt "Stora semesterhoroskop" i Svensk Damtidning (Momi hade samlat ihop en stor bunt tidningar som jag fick) och det börjar så här: "Dina noggranna planer för sommaren ställs åt sidan när något plötsligt och oväntat inträffar i slutet av juni." Jag vet inte riktigt vad det där plötsliga och oväntade är, men mina sommarplaner har verkligen gått totalt upp i rök. Jag hade planerat att stationera mig på Rosala och sitta där och skriva fina arbetsansökningar, eventuellt undervisa alla som vill i ryska och syssla med frivillig översättning för Amnesty. Men det liksom bara inte blev så. Amnesty svarade aldrig på mitt mail. Ryskakursen rann ut i sanden och visserligen har jag varit mer än vanligt på Rosala, men inte ensam! Jag har haft planktävlingar (tävlingar i olika grenar -> förloraren tvingas gå på plankan) med mina kusiner, spelat oändligt många klöver sjuor, simmat, bastat, grillat och inte ens haft datorn med mig. Hittills har jag skickat två hela arbetsansökningar. Men jag SKA! Sen. Sen när jag bor i Åbo igen. I september flyttar Victor och jag in med vår nya kämppis, en bestämd, lite korpulent kattfröken vid namn Ofelia. Sen ska jag göra allt vettigt som behövs! Nu njuter jag bara :)
Nu sitter jag i Victors lilla gårdskarlsstuga på Lekholmen och slappar medan han städar bastur. Det ska bli avslutnings-swing idag i kapellet och imorgon söker jag mig vidare mot Dalsbruk. Jag är förresten så lycklig för att jag träffade Momi och Moffa igår. Jag ringde till Momi och frågade om jag får hälsa på henne och hon lovade t.o.m. att spara dammsugandet åt mig. När jag kom dit hade hon ändå dammsugit, för hon hade kommit på att hon vill passa på och hälsa på Moffa på ålderdomshemmet när jag var med. Hon hade inte varit där på tre veckor och jag blev helt rörd av att se hur glad hon var att se honom. Och han var på riktigt gott och pratsamt humör. Jag bara önskar mest av allt att han skulle vara frisk...
Jag läste just mitt "Stora semesterhoroskop" i Svensk Damtidning (Momi hade samlat ihop en stor bunt tidningar som jag fick) och det börjar så här: "Dina noggranna planer för sommaren ställs åt sidan när något plötsligt och oväntat inträffar i slutet av juni." Jag vet inte riktigt vad det där plötsliga och oväntade är, men mina sommarplaner har verkligen gått totalt upp i rök. Jag hade planerat att stationera mig på Rosala och sitta där och skriva fina arbetsansökningar, eventuellt undervisa alla som vill i ryska och syssla med frivillig översättning för Amnesty. Men det liksom bara inte blev så. Amnesty svarade aldrig på mitt mail. Ryskakursen rann ut i sanden och visserligen har jag varit mer än vanligt på Rosala, men inte ensam! Jag har haft planktävlingar (tävlingar i olika grenar -> förloraren tvingas gå på plankan) med mina kusiner, spelat oändligt många klöver sjuor, simmat, bastat, grillat och inte ens haft datorn med mig. Hittills har jag skickat två hela arbetsansökningar. Men jag SKA! Sen. Sen när jag bor i Åbo igen. I september flyttar Victor och jag in med vår nya kämppis, en bestämd, lite korpulent kattfröken vid namn Ofelia. Sen ska jag göra allt vettigt som behövs! Nu njuter jag bara :)
