Jag har varit ovanligt flitig med läsandet den här sommaren. Jag är faktiskt nästan lite imponerad av mig själv. Visserligen har de olästa böckerna ökat snabbare än de lästa, men ändå... Jag tänkte skriva om de tre senaste jag har plöjt igenom:


"Ängeln i Groznyj" av Åsne Seierstad. Min tjetjenien-mani fortsätter, eller egentligen började jag läsa den här boken före jag läste Politkovskaja-boken som jag skrev om för ett tag sen, nå anyway. Seierstad är modig. Under det första Tjetjenien-kriget i mitten av 90-talet befinner hon sig i Groznyj. Med hjälp av vänliga människor och mycket ihärdighet får hon träffa många intressanta personer med mycket att berätta. Hon bekantar sig bl.a. med Hadizat Gataeva, som kallas ängeln i Groznyj eftersom hon tar hand om föräldralösa och hemlösa barn, ger mat åt dem, är som en mamma för dem. Det är 1996 när Seierstad lämnar Tjetjenien och tio år senare känner hon att hon måste dit igen! Då är det inte längre lika lätt för en utländsk journalist att komma in i den lilla delrepubliken och hennes väninna hjälper henne att klä ut sig till tjetjenska och tack vare väninnans kontakter slipper hon passkontrollen vid flygfältet i Groznyj. Staden har börjat byggas upp efter kriget och överallt finns porträtt av Ramzan Kadyrov, Tjetjeniens nuvarande president och den före detta presidenten, Ramzans avlidne far, Achmad Kadyrov. Det ser ut som att allt håller på att ordna sig, att landet börjar komma på fötter. Men det är långt från sanningen. Det råder kaos: kidnappningar, mord, tortyr. Vem ligger bakom det? Jo, Ramzan Kadyrov och hans män. Och bland allt det där försöker Hadizat fortfarande rädda barn.
   Boken är lätt att läsa, men innehållet är tungt. Jag får en enorm lust att åka dit själv och se med egna ögon hur det ser ut i Groznyj. Samtidigt vet jag att allt det där som Seierstad skriver om i boken pågår ännu idag. Folk förs bort och mördas, barn lider. Groznyjs ängel själv har flyttat till Litauen med sin man och ett tjugotal barn och har där dömts till fängelse för bl.a. misshandel av barnen, i en rättegång vars giltighet ifrågasätts. Det är svårt att förstå att Seierstads bok verkligen kan vara sann, kan livet vara så hemskt? Men när man samtidigt följer med vad som händer i nyheterna förstår man att den är det och det gör den så bra...


"Sovjetunionens roliga historia" av David Cesarini och Claes Ericson. Nu låter det som att det här är någonting mycket muntrare än den förra boken jag skrev om. Och visst är det sant. Varje avsnitt börjar med en politisk anekdot, som på något sätt berör temat i fråga. När man behandlar Brezjnev-tiden finns t.ex. den när Brezjnev i sitt tal under OS i Moskva säger "Ooooooo" och hans assistent avbryter honom: "Kamrat Brezjnev, hoppa ner en rad. Det där är de olympiska ringarna".
   Jo, humor är bra och med humor kan man behandla också svåra frågor. "Sovjetunionens roliga historia" är inte enbart rolig, den är också allvarlig och tragisk. Den beskriver revolutionen, hur bolsjevikerna tog makten, hur Lenin blev allt mer enväldig och hur han före sin död varnade de andra inom kommunistiska partiet för Stalin. Stalinterrorn, angivandet, misstänksamheten mot alla, säkerhetstjänstens brutalitet och händelserna ända fram tills Putin tog över efter Jeltsin blandas med roliga anekdoter och fina propagandabilder. Lättläst och intressant.


"Sommarljus - och sen kommer natten" av Jon Kalman Stefansson. För en gångs skull har jag läst någonting som INTE har med Ryssland att göra. Istället handlar den om Island! En liten by på Island. Det verkar som en hemskt tråkig, rentav dödstrist liten by, men ganska fort märker man att där händer en hel del... Otrohet, spökerier, en som plötsligt börjar drömma på latin och blir kallad Astronomen, mer eller mindre ensamma människor, djur, hav. Stefansson skriver enormt roligt, vackert och intressant. Imellanåt känns det som om det handlade om en by på 1800-talet, men så väver han skickligt in moderna funderingar bland beskrivningarna av bybornas vardagsliv: han ifrågasätter konsumtionssamhället, talar om terroristattacker, om behovet av lugn och ro, om klimatförändringen, om den västerländska kulturens undergång... Absolut läsvärd bok! Men slutet gjorde mig lite ledsen...