Jess, äntligen börjar det hända på hemsidefronten! Nu är Bukvas logo klar (visar bild snart) och snart ska det nog gå att komma in på hemsidan. Lite tålamod bara... Dessutom fick jag ett jobb idag: jag ska översätta en del grejer för tidskriften LiteraRus, som jag korrekturläste förra året. Ska bli riktigt roligt :) Usch, och så går jag på företagarkurs. Jag gick egentligen kursen i våras, men eftersom jag missade nästan av hälften av lektionerna måste jag gå dem nu istället. Inte för att dom är så extremt intressanta utan för att det är förutsättningen för att man ska få startpeng (och det har jag redan fått). Vissa av föreläsningarna är extremt sega, som t.ex. idag när jag satt och lyssnade hur man väljer bolagsform när jag valt min bolagsform för ett halvår sedan! Igår var det däremot jätteintressant: det handlade om marknadsföring och speciellt om logon, färger, former, symboler, fonter, allt sånt som jag just är mitt uppe i när jag funderar på min hemsida - perfekt! Jag blev jätteinspirerad och stämde träff med Syster Yster som är min marknadsföringsexpert-datatekniker-alltiallo, så idag har vi brainstormat, testat och fixat! Och vi fajtades inte alls! Shit, vad proffsigt!

Wohoo, jag vann en fight mot KELA och blev plötsligt 1200 euro rikare :) Nu hoppas jag att jag slipper ha med den instansen att göra på mycket länge! men det var trevligt att märka att det är MÄNNISKOR som jobbar där också :) Dessutom betyder ju pengar inte lycka och jag hör till dem som hellre gråter i en buss än i en BMW. Det senaste halvåret har det faktiskt nästan blivit mer regel än undantag att lipa i bussen...



Saknar mina små prinsar!

Hihi, jag fick genast inspis att skriva mera :) Jag kollade mitt konto och Bukva hade äntligen fått in sin första stora peng på firmakontot, jess, det känns jättekiva! Som att det är "på riktigt" nu! Och dessutom ska Bukva snart få en egen hemsida på www.bukva.fi :) Det måste bara fixas lite ännu...

En dag satt jag och bläddrade igenom typ en miljon olika fonter för att hitta nån som kan bli en fin Bukva-logo, huh, och inte har jag ännu lyckats välja nån ännu heller. Här nedanför kommer några av favoriterna, hjälp mej, vad tycker ni?!? Skulle nån av dom vara ok? Och ser man att det står Bukva även om man inte förstår ryska (jag vill att B ska vara skrivet med kyrilliska bokstäver)...? Officiella namnet på firman är förresten Bukva A. Breider.

Några timmar senare:

Arrrgh, jag har försökt få fonterna (heter det ens så i pluralis?) nerladdade till min dator men det verkar ganska hopplöst utan en massa onödiga program för att öppla rar-filer o allt vad det nu är.... Jag försökte ringa till min dataexpert-syster men hon svarar inte :( Höh, dags för matpaus.

I dagens husis finns det ett reportage om en familj som gav upp stressen, heltidsjobbet, lägenheten i Helsingfors och flytttade ut på landet för att få mer tid för varann och mer livskvalitet. Jag blir alltid så GLAD av såna solskenshistorier. Vilken tur att det finns såna som säger nej till hög lön och extremt mycket jobb och ja till LIVET! För visst är det en helt enorm lyx att få stiga upp när man vill på morgonen, sitta i lugn och ro och läsa tidningen medan man lyssnar på Bo Kaspers orkester och njuter av turkisk yoghurt med hallon i. Om man vill kan man t.o.m. lösa dagens sudoku innan man sätter igång datorn och tar itu med dagens jobb. Eller bloggar lite istället... Nu vet ni ungefär hur min morgon har sett ut :) Fast före frukosten var jag redan ut på promenad med Morris och Max. Jag är extremt morgontrött, men de morgnar när jag är hundvakt och släpar mig upp ur sängen tidigt (alltså ca. kl 8) slås jag alltid av hur hejdlöst vackert det är på morgonen! Då går jag alltid längs strandvägen. Havet på ena sidan och två lurviga älsklingar på andra sidan. Synd att jag glömde kameran igen... men stämningen går ändå inte att fånga på bild.

PS. Tillbaka till husis: Magnus Londens hyperöverironiska kolumn om det "skandalösa" nakenlägret är helt bäst!

"Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer borde alla läsa. Speciellt de som har ungar eller kanske nån gång skulle vilja ha ungar, men inte bara de, utan ALLA! Den innehåller så jättemycket glädje, livslust, HUMOR, sorg, kreativt språk, galenskap, o-perfekthet, fördomsfrihet och livsfilosofier att man bara skrattar och gråter om vartannat. Några av mina favoritcitat ur boken är:
* "Och jag är så glad att jag aldrig tänkte igenom någonting. Att jag bara lyssnade på hjärtat som skrek sig blått av JA"
* "Skuldkänslor som sprutade som tomtebloss ur mina öron"
* "Tror man sover bättre i o-raka hus. Tror man lever bättre i o-raka hus. Tror man blir lyckligare av o-perfekt än perfekt".

Jag kan egentligen fortsätta citera och citera hela boken igenom för den är bara så galet bra! Skäringer vill påminna om att alla inte behöver vara så perfekta, utan sänka kraven och på sätt och vis lyckas hon, men istället vill jag bli som HON! Jag vill också att allt ska vara ett enda kaos, men ändå helt superduperbra och knäckande svårt och lätt och kiva, allt på samma gång. Svag och stark hänger ihop, säger Mia Skäringer. Just det. Och jag vill också ha en irländsk varghund.

För min del började FACES med karelska Sattuma, som spelade som första band på lördagen. Victor & co kom till festivalen redan på fredag, men jag var på plats i Pojo först på lördagmorgon och inledde med frukost nr. 2 på Pias sommarställe. Sedan traskade vi iväg mot festivalområdet och var med om en lite kuslig grej när en stor paketbil försökte tränga in sig under facesskylten på bilden ovan och drog med sig hela metallstolpen så att en flicka tänkte få den på sig. Som tur hände inget värre, men det kunde ha gått illa. Nå vi kom fram till själva festivalområdet i Gumnäs utan värre incidenter och på långt håll hörde vi Sattumas välbekanta muntra toner.



På Sattumas konsert träffade vi Maija, Jussi, Sveta, Sini och andra roliga typer och hade jättekul. Efter konserten var vi vrålhungriga och jag är ännu idag bitter över att jag inte valde speltrisotto som Jocke för på söndan när jag skulle ta den var den slut och den var bara den goooodaste...



Den kanske allra bästa konserten vi lyssnade på var Yona ja pienet liikkuvat pilvet, som uppträdde i "restaurangen". Vi blev alla helt förtjusta i den anspråkslösa söta sångerskan och hennes härliga röst. Maija och jag köpte varsin skiva av henne och fick nimmare, jee :)



Vicke på stranden med vår fina fina nya PACE-flagga, som nu hänger på väggen hemma! Maija och Jussi var väl förberedda och hade med sig SKUMPPA så vi satt på en klippa utanför festivalområdet och kalasade :) När en av ordningsvakterna närmade sig oss blev vi alla tysta och förberedde oss o på att få nån sorts utskällning, men han skrattade bara och sa att vi nog kan fortsätta tala och så gick han och kollade läget längre ut på berget.



Åskan hängde i luften hela lördagen och jag hade laddat upp med gummistövlar och regnrock, men det var först på natten när vi var på väg hem till Pia som åskvädret brakade loss! Vi satt på sandstranden och tittade på när blixtarna lyste upp hela himlen och havet. När vi började traska hemåt regnade det inte ännu, men innan vi var utanför området ÖSTE det ner! Vi sökte skydd i narikkatältet (bilden är från följande dag för i spöregnet hade nog ingen en tanke på att dra fram kameran). Jag stod och smajlade för mej själv och bara njöt av ösregnet och skulle egentligen helst ha sprungit omkring som en galning i regnet, men ingen annan verkade vara på det humöret så jag lät tråkigt nog bli... och efter en kvart slutade det nästan regna så vi traskade vidare.



Sötis-Kastor på väg på sin första (men knappast sista) Faces-festival. Gudfar tankade vatten åt honom imellanåt och så fortsatte färden igen :)



På söndagen såg man lite sömnigare miner...



...men det var inget som inte petersburgska Markscheider Kunst kunde råda bot på! Deras musik gör en alltid på så gott humör :) och när de meddelade att de säljer cd-skivor men att det finns bara 3 kvar störtade jag genast dit och där mötte jag Sanna som också var där i samma ärende. Det visade sig att de bluffade lite för de hade nog fler än 3 :) Efter konserten var Sanna och jag bakom scenen och bad autografer av killarna och dom var jättekiva!



We shall overcome... and we did! De ekonomiska problemen är väl inte borta, men åtminstone verkade Börje Mattsson nöjd då han höll tal under avslutningskonserten med Markscheider Kunst. Han tackade alla artister som ställde upp gratis, alla frivilligarbetare som gjorde Faces möjligt och alla besökare som höll  festivalområdet extremt städigt och stämningen på topp. Jag blev nästan tårögd för det var så fint tal och det bästa var att han växlade helt hejvilt mellan svenska, finska och engelska :) Hoppas det blir Faces igen nästa år!!