Jag börjar blogga med de absolut sämsta förutsättningarna idag: Jag har ingenting att säga. Nå, kanske det dyker upp lite tankar under skrivandets gång.

Ett av mina (och säkert många andras) allra största problem är att tiden går så öronbedövande fort! Det är ingen skillnad om jag bara ligger på sängen och stirrar i taket eller om jag jobbar mitt ass off och gör tusen saker - lika fort går det ändå och jag har sällan riktigt tråkigt. För att visarna på klockan ska snurra lite långsammare och kalenderbladen inte fladdra förbi i lika hård takt försöker jag att inte hela tiden vänta på nånting, inte vänta på nästa årstid, inte vänta på att det blir fredag, inte längta efter morgondagen utan leva just nu. Så gott det går.

Det verkar som om "alla andra" väntar på våren, men jag älskar snön och den nästan sibiriska kylan vi har nu, till och med fastän jag nästan förfrös tårna och alla inre organ igår när jag väntade på bussen tillbaka till Åbo från Pargas efter Teaterboulagets nya pjäs "Systrarna Snövit", som för övrigt är jättebra! För min del får det gärna vara vinter ett bra tag till, men av någon anledning har jag märkt en svag svag längtan efter PÅSK.

Det var mening att jag skulle åka med Druzjba till Moskva på påsken och visst hade det ju varit härligt, men nu verkar resan inte bli av eftersom det är så få anmälda (bara Victor, Rasmus och jag) så då blir det istället traditionell Rosala-påsk! I onsdags var jag en sväng ut till Hitis och hälsade på Fammo och på tillbakavägen åkte bussen genom Rosala och jag greps av världens största lust att stiga av för att gå och kolla hur det ser ut på vårt fina Frillesro. Stugan måste ju vara helt intäckt i metervis med snö! Och ingen annanstans kan det vara vackrare... dit vill jag!