Sen Victor och jag kom hit till Petrozavodsk i början av september har vi hunnit med en del utfärder i Karelen. Vi har sett Kizhi-ön med sin mycket speciella kyrka, som finns med på Unescos världsarvslista, småstäderna Suojärvi och Kontupohja (Кондопога) samt vattenfallet Kivach. Nu senast gjorde vi en utfärd till staden Kostamus (Костомукша), som ligger nära finska gränsen ganska långt norrut från Petrozavodsk.

Vi satte oss på tåget på fredag kväll och var framme följande morgon. Vi fick hjälp med att hitta in till centrum av vår nyfunna vän, en äldre man som för 24 år sedan flyttade från förorenade industristaden Magnitogorsk, nära uralbergen, till Kostamus för att hans sjuka fru skulle må bättre. Han verkade först som en trist och torr typ, men när vi väl började tala med honom var han riktigt rolig. Det var bara lite svårt att förstå vad han sa för han hade inte så överdrivet mycket tänder kvar i munnen... Nå, vi kom alltså fram till Kostamus tidigt på morgonen och förundrade oss över hur mycket snö det fanns där! Vi hasade ner till sjön längs isiga gator och åt en lite ynklig frukost där. Utsikten var det dock inga fel på. Efter att ha gjort några snöänglar hasade vi försiktigt tillbaka mot centrum och började spana efter det som vi egentligen hade kommit dit för: de finska husen!

Staden Kostamus är byggd av finnar på uppdrag av Sovjetunionen på 1970-talet. Man hade hittat järnmalm där och ville börja utnyttja den, men för att få dit arbetare behövdes det bostäder, sjukhus, skolor etc. och till det tog man hjälp av oss duktiga finnar, hehe. När vi gick omkring i stadens bostadsområden fick vi genast känslan att vi kunde ha befunnit oss i vilken finsk förort som helst. Likadana hus finns i tusental i Finland. Det var alltså inga problem med att skilja de finskbyggda husen från de ryska, och vår vän från tåget berättade att folk ofta frågar varann i ett hurdant hus de bor, ett finskt eller ryskt. Det verkade vara en statusfråga... Men just när vi beundrade de finska husen och lyktstolparna och nästan höll på att glömma i vilket land vi befann oss i fick vi en skarp påminnelse: på ett av husen fanns en enorm skylt med texten: " Tillsammans ska vi göra Ryssland enigt och starkt. V.V.Putin". Inte heller de finska husen hade helt undvikit ryskt inflytande: vissa invånare i husen har bytt ut de ursprungliga fönstren mot ryska fönster eller gjort typiskt ryska inglasade balkonger. Vart vi än gick såg vi intressanta kontraster mellan det ryska och finska.

Vi hade läst att det finns ett museum i staden och vi frågade "garderobstanten" på ett av stadens väldigt få kaféer om vägen till muséet och hon hjälpte oss vänligt. Alla som vi talade med i Kostamus, t.o.m. "coola" tonåringar, var hemskt vänliga med oss och när vi kom fram till muséet fick vi ett varmt bemötande. En ingermanländsk kvinna berättade på finska för oss allt om stadens historia, hur folk levde i Karelen förr i tiden, om hur pelletsfabriken Karjalan Pelletti grundades på 1980-talet och hur processen då järnmalmet blir till pellets ser ut. Hon delade med sig av sina personliga erfarenheter och berättade livligt så det var riktigt intressant.

När vi på kvällen igen satte oss på tåget på väg hemåt kunde vi bara konstatera att vi e ganska bra på det här, att åka till konstiga små byhålor och tycka att det är helt superroligt  :)