Petrozavodsk - moj ljubimyj <3

Dagens tema: Petrozavodsk! När ska vi åka dit? Jag vill åka nu! Men det är så mycket man måste tänka på: när är vem där? när borde vi vara var? var borde vi vara när? vem kan vakta vår katt när och hur? vad är värt att skippa och vad måste vi absolut vara med på? Det bara knastrar i min hjärna när jag tänker på allt det där. Men så tittar jag på Victors Petro-bilder (http://users.abo.fi/vjohanss/Petroskoj/index.html) eller på youtube-klipp om vår kära stad och då verkar allt igen jättelätt och okomplicerat - det är ju trots allt bara att ta bussen dit! Nog ordnar sig allt det där andra! Petrozavodsk, här kommer vi!!





LiteraruS

Jag har fått jobb för en litteraturtidning som heter LiteraruS. Den utges på ryska och finska, men nu har den även börjat översättas till svenska och min uppgift är att översätta några grejer (ryska-svenska) samt korrekturläsa hela den svenskspråkiga versionen av tidningen.
Och det är så MIN GREJ! Jag njuter när jag sitter och funderar över vad något knepigt ryskt ord betyder och hur jag ska formulera mig på svenska. Formulera riktiga, meningsfulla meningar med riktigt, vackert språk och riktigt, intressant innehåll. Det här är raka motsatsen till de trista hopplösa texterna man får i uppdrag från ISO-firman... där är det nästan alltid instruktioner för trista tekniska mojänger och språket är så långt ifrån kreativitet man kan komma, usch. Nej tacka vet jag LiteraruS, hihi :)

Karelska toner i Salo

På tisdagkväll steg Victor och jag in i Suomi-Venäjä-Seuras abonnerade buss vid ortodoxa kyrkan, och sänkte därmed medelåldern i bussen med ca 20 år. Vi somnade nästan genast när bussen startat och vaknade upp utanför kulturhuset Kiva i Salo. Vi blev imponerade av den fina salen, som visserligen inte är jämförbar med filharmonian i S:t Petersburg, men förvånande elegant för att befinna sig i ett kulturhus i en liten grå finsk stad... Nåja, till saken: konserten var jättebra! Först klassisk musik av Händel, Mozart, Stravinsky (Igor alltså) och sedan i slutet hurtig glad rysk folkmusik (t.ex. Podmoskovnye vechera) som fick publiken att bli eld och lågor och applådera in solisten och dirigenten tre extra gånger. Dirigent var en annan Stravinsky, nämligen Marius, som vi blev bekanta med i Petrozavodsk. "Applådfiskaren", kallade Victor honom :) Efter konserten stannade vi och talade med honom en stund och sen rusade vi ut till bussen, som turligt nog väntade på oss. Vad visar det? Jo, att det lönar sig att sticka ut från mängden! Om vi hade varit ett likadant grått 60+ par som alla andra i bussen hade de säkert glömt oss och varit ute på motorvägen för länge sen. Vad visar det här annat? Jo, att det bara behövs en liten konsert för att jag ska smittas med Karelen-influensa igen...




Ett enda kaos

Tänk att det ska vara så svårt att veta hur man vill ha det. Vi letar lägenhet för i början av januari kommer ju Maria tillbaka och vill ha sin lägenhet (och sin katt, snyft) tillbaka, men var vill vi egentligen bo? Ena stunden tänker vi flytta till Studentbyn, men nästa stund tackar vi nej till den lägenhet som vi blir erbjuden i Studentbyn och går istället på en massa lägenhetsvisningar i centrum. Så får jag pengkris och inser att mina pengar tar slut typ i sommar och då verkar igen Studentbyn som det ultimata alternativet, men så tar vi en promenad dit och grips båda av angst över hur dystert där är och så är det igen privata marknaden som gäller... Hur länge ska det hålla på så här? och varför? Hmm, antagligen för att vi vill hålla ALLA dörrar öppna, vi vill kunna flytta iväg när som helst, att det inte ska kännas så definitivt liksom. Men jag vet inte om det funkar, kanske det stängs en massa dörrar istället. Nå äh, inte är det så farligt, det blir nog bra hur det än blir!

Jag skulle vilja ha röda väggar som i "Tillsammans"-filmen...

RSS 2.0