Den här dagen blev lite annorlunda än jag hade tänkt mig. Intressantare. Victor och jag hade bara tänkt gå till konstmuséet och titta på en kalevala-utställning och sen typ promenera längs Onegas strand och sen hem. Det blev dock inte riktigt så...

När vi kom in på muséet och lämnade jackorna i garderoben frågade garderobstanten om vi ska på "tävling", men det skulle vi ju inte. Samma sak frågade också biljettanten och plötsligt visade dom oss till rummet där "tävlingen" försiggick. Vi blev lite nervösa att vi skulle bli tvungna att delta i nånting, men vi behövde bara slå oss ner och applådera lite när det delades ut diplom till barn som hade deltagit i en teckningstävling med kalevala som tema. Det rabblades upp en massa namn på duktiga ungar som hade ritat fina bilder (som vi dock aldrig fick se!) sedan delades det ut biljetter till två olika happenings och vi tänkte "jahapp, var det här allt? ganska ynkligt", men så började en film och den handlade om min favoritkonstnär från Karelen, Tamara Yufa!!! Jag har skrivit om henne här förut och efter att ha sett filmen är jag inte mindre imponerad! Sen tittade vi på kalevala-utställningen där också Yufas tavlor fanns med och dom är bara såå vackra...




När vi var på väg bort från muséet började Victor titta lite noggrannare på de där biljetterna vi hade fått och ena av dem var till någon sorts utställning över kalevaladräkter på Nationalteatern idag kl.17.00. Vi hade ett par timmar tid till dess och gick till en sushi-restaurang och nu är jag inte riktigt sushi-virgin mera, jag åt en bit av Victorsgrönsakssushi... och det smakade sjöbotten fast där inte ens var fisk... Det allra dummaste och mest skrämmande med sushi är att man inte kan smaka litelite utan är tvungen att tråtta en hel stor sån där grej i munnen på en gång och vad gör man sen om det smakar superäckligt? Spottar ut det i soya-skålen?

Nå så närmade sig klockan 17 och vi gick till teatern. Snyltgästerna Victor och jag tog ett par av dom bästa platserna, varsin bekväm fåtölj, och snart började showen. Kalevaladräkter till Kalevaladagens ära. Det var alltså inte alls en utställning där man fick gå omkring och spana i lugn och ro, utan typ en modevisning med roliga dansuppvisningar och granna dräkter. De lokala tv-kanalerna hade representanter på plats, som tur behövde vi åtminstone inte uttala oss framför mikrofonerna, men kanske vi är kändisar i Petrozavodsk nu.





Så sån blev vår "vanliga lördagspromenad". Det här är just det jag gillar så mycket med Ryssland. Man finner sig så ofta plötsligt i nån helt annan situation än man har väntat sig!

Känner mig lite risig och krasslig, men sidu sjuk, det blir jag inte. Jag skulle gärna ha lite feber ett par dagar och ligga hemma med gott samvete och läsa böcker och dricka varm mjölk med honung och vitlök i, medan andra sliter och slavar. Hög arbetsmoral här... Hmm, säkert ännu två symtom på att jag har varit för länge i Ryssland: sänkt arbetsmoral och förhöjt immunförsvar! Listan på sådana symtom kan bli ganska lång och underhållande :) Min arbetskompis Joona märkte t.ex. inte skinnmössan på en tants huvud när hon stod mittemot honom inne i köket (annars hade hon inga ytterkläder)... och på jobbet blir vi alltid lika förvånade när det verkligen är salladsblad i salladen :) Jag är lite skraj för hur det kommer vara att flytta hem till Finland igen. Jag kommer att sakna alla dom små lustiga grejerna som man skrattar eller förbannar sig över i Ryssland. Och så är jag lite rädd. För hur livet kommer att bli överhuvudtaget! Allt är så jättebra nu, tänk om det blir förstört sen... och tänk om jag aldrig hittar nåt jobb... Jag är lite rädd för Åbo.

Idag frikändes fyra personer som var misstänkta för medhjälp till mordet på Anna Politkovskaja. Den misstänkte mördaren gömmer sig någonstans och man vet inte vem som beställde mordet. Ska dom skyldiga någonsin straffas? Det känns ganska hopplöst. Borde man glädja sig åt att det här åtminstone var första och största nyheten på Pervyj kanal idag?

Ryssland lider av finanskrisen. Jo, det vet ju alla. Rubeln sjunker i värde. När jag kom hit i höstas var en euro värd ca 35 rubel, nu får man över 46 rubel för en euro. Vi utlänningar, som får lön i euro, kan inte klaga för allt blir ju plötsligt mycket billigare för oss. Ryssarna har det däremot inte så lätt och det som jag inte visste förut är att det redan går så dåligt på vissa håll att folks löner är försenade med flera månader. En arbetskompis har bekanta som jobbar på en fastighetsfirma i S:t Petersburg och de har inga kunder nu så de får ingen lön. Samma gäller vissa fabriker där de inte har råd att betala ut lön. Det börjar nästan låta som det kaotiska 90-talet. Skrämmande.

Jag har egentligen en massa att säga, men jag orkar eller ids inte samla ihop tankarna och forma meningar. Hmmm, det har egentligen inte hänt någonting speciellt. Helgen fick för fort, som vanligt. Vi hade fest och det var riktigt roligt. En blandad skara bestående av finska konsulatarbetare och skådespelare, malaysiska och ryska studerande, en tysk tv-praktikant, en kazakhstansk-engelsk dirigent och så Victor samlades hos oss :) Vi gjorde salmiakki av turkin pippuri+vodka och Ayu bjöd på malaysisk mat. Söndagen gick i ett nafs och så blev det plötsligt måndag igen. Oj, jag tänkte nästan glömma att säga att jag var superhurtig och gick på gym på lördagen före festen!! Det tog sin lilla tid (typ fem månader...) innan jag kom iväg, men sen kändes det också desto bättre ;) nu ska jag bli hurtig på riktigt och börja gå minst en gång i veckan, helst två. Och eftersom jag skriver det på min blogg är det en offentlig sanning så jag kan inte fuska... ehrmm.... tror jag ska sluta nu innan jag skriver mig ännu mer i påsen. punkt.