...hej, tovarisjtj, vårt liv är härligt!

Tänk att just JAG får ha det så bra som jag har det. Jag bor med den bästa personen i världen, jag har fått ett jättekiva jobb, jag har tid att gå på en massa intressanta kulturgrejer, jag har den snällaste katten och den härligaste hunden, jag har råd med färsk basilika och grynost på min pastasås, jag kan gå på bio med min kära syster mitt på en torsdagseftermiddag, jag får skriva vad jag vill på min blogg utan att någon mordhotar mig (hoppas jag åtminstone), jag har en cykel som tar mig nästan vart jag vill på nolltid, jag vet och kan mer än många andra om vissa saker, jag har en mamma och en pappa som alltid ställer upp för mig, jag har ett nytt årsvisum till Ryssland på hyllan, och egentligen är t.o.m. mitt hår helt okej.

Hoppas att alla ni andra också känner er lika lyckligt lottade!!

Det röstades runtom i Ryssland igår. Guvernörer och andra lokala ledare valdes och ingen blir förvånad över att Enade Ryssland tog hem segern så gott som i alla regioner. Ännu igår kväll när jag läste Novaya gazeta på nätet fanns där uppgifter om att oppositionspartiet Jabloko i det skedet skulle ha fått 13% av rösterna i valet till Moskvas stadsduma. När jag idag läser på yle.fi står det att Jabloko inte kom över rösttröskeln på 7% och därmed blir utan representant i Moskva. Endast Enade Ryssland och Kommunistpartiet kom in. Vad hände? Vart tog de 13% vägen?

Garri Kasparov rapporterar på sin hemsida om t.ex. bussar som körde omkring folk till vallokalerna i Moskvas olika valdistrikt så att samma personer kunde rösta flera gånger. Många andra typer av valfusk har också rapporterats. När det såg ut att gå onödigt bra för oppositionen lade man säkert till några tusen extra röster för Enade Ryssland och så var det fixat. Det är som Jablokos ledare Sergej Mitrochin säger: "Val i Ryssland är alltid en ekvation med två obekanta: det ena obekanta är hur folk röstar, och det andra - hur rösterna räknas."

Idag har det gått 3år sen Anna Politkovskaja dog. Ingenting har förändrats; hon är lika död som förut och hennes mördare är lika fri som förut. Det enda som är annorlunda är att också flera av hennes likasinnade har fått sätta livet till. De ryska myndigheterna har ju visat att det är helt okej att mörda människorättsaktivister, man behöver inte ens sitta i fängelse för det, så varför inte röja undan alla som stör ens skumma affärer?

Här i åbo ordnade Amnestys lokalavdelning en liten minnesstund med tända ljus på Stadsbibliotekets trappa. Jag trodde där skulle vara massor av människor, men det var en ganska liten skara som samlades. Tydligen orkar de flesta finländare inte bry sig längre... "När det inte händer åt mig själv angår det inte mig". Va? Är vi verkligen såna? Hoppas inte det.




I Moskva var det en aning fler som kom ihåg Politkovskaja utanför huset där hon bodde och även blev mördad. Novaya gazeta visar bilder från "mitingen" som hölls där, och på en av bilderna dyker en bekant figur upp: Boris Nemtsov! Fd. vice premiärministern och nuvarande oppositionsledaren som var här på bokmässan! i helgen Han har visst hunnit hem igen :)
Kolla in bilderna: http://www.novayagazeta.ru/news/655161.html  
(om jag inte räknat fel är det Nemtsov på bild 22 och på bilden innan ser det ut att vara Grigorij Javlinskij, Jabloko-partiets förra ledare, andra känner jag inte igen)

I helgen har det varit bokmässa för nästan hela slanten! Plånboken är alltså ganska tom just nu, men bokhyllan desto fullare. Eftersom det firades Petersburgsdagar i Åbo samtidigt fanns det mycket rysslandsrelaterat i programmet och de flesta bokförsäljarna hade plockat fram allt som handlar om Ryssland på hedersplats bland böckerna. Jag var alltså i paradiset! Det enda jag var lite besviken på var att det fanns så lite svenskspråkig litteratur (och att kafépriserna i mässcentret var hutlösa. Nåja, vi tog med egna smörgåsar andra dagen).

Jag kunde skriva en massa om författardiskussionerna som vi lyssnade på, men knappast orkar någon läsa, så jag nöjer mig med att nämna mina favoriter: Boris Nemtsov och Dmitri Shagin. Nemtsov var vicepremiärminister under Jeltsins tid vid makten, men hör nu till oppositionen. Han är en ledargestalt inom rörelsen солидарность (solidaritet) och har bl.a. tillsammans med Vladimir Milov skrivit den mycket kritiska boken Путин итоги, som nyligen har översatts till finska ("Putinismi ja venäjän rappio"). Jag gillade när Nemtsov sa att han hade hört om Vanhanens "korrumptionsskandal": "You are the lucky country". Han tyckte det var lite lustigt att det blir stor skandal över några tusen euro här hos oss, när det i Ryssland rör sig om många miljoner utan att någon bryr sig. I Moskva skulle Vanhanen definitivt vara den ärligaste politikern och i Helsingfors skulle Putin antagligen hamna i fängelse direkt, enligt Nemtsov. Jag köpte hans bok och fick den signerad. Han sa att jag talar bra ryska, men med en lätt baltisk accent (с легким прибалтийским акцентом). Alltid baltisk! Det är bara Hanna som tycker jag talar ryska med grekisk accent :)

Oj, nu har jag skenat iväg med skrivandet igen. Nå, den andra favoriten var alltså Shagin! Varför? Jo, för att han hör till Mitki-rörelsens grundare och för att han är såå COOL! Mitki är en konstnärsrörelse som uppstod i Petersburg på 1980-talet. Absurd kan man säga. De drack en massa vodka, klädde sig i morjak-skjortor, тельняшки (blåvitrandiga sjömanströjor alltså) och målade. På grund av det enorma alkoholbruket har vissa av dem nu dött, medan de övriga har skärpt till sig, slutat dricka och istället grundat AA-kliniker. Shagin hör till de senare. Och hans signering fick vi i Mitki-böckerna som vi köpte :) Jag har märkt att jag får en kick av att få autografer av kändisar, hmm...

Igårkväll fortsatte programmet på Klubi med det ryska bandet Televizors keikka. Jag har kanske skrivit om dom här på bloggen förut, för en kväll när jag satt ensam hemma i Petrozavodsk lyssnade jag på deras sånger om och om igen på youtube och blev till sist rädd att FSB skulle slänga ut mig ur landet. De är minst sagt regimkritiska. Vi köpte deras nyaste album Deja vu och en äldre live-cd och fick alla bandmedlemmarnas autografer. Trummisen blev förvånad när vi frågade honom, och försäkrade sig om att vi hade fått sångaren och ledaren Michail Borzykins autograf först innan han själv vågade skriva :) I ösregnet på hemvägen snurrade en av deras sånger i mitt huvud hela tiden: Сиди дома если стражно! Только потом ты не спрашивай "Почему так?"... Sitt hemma om du är rädd! Fråga bara inte sen varför det gick så...

När jag steg upp imorse (tja, eller på dagen var det väl kanske) och råkade ta en titt i tamburen, låg där till min stora förvåning två husisar! Glatt tog jag upp dem och gick tillbaka till sängen och visade mitt fynd för Victor. Jag trodde det var nån reklamkampanj med gratis tidningar till alla i ankdammen, men Victor sa att han nu äntligen kommit sig för att beställa husisen. Men varför kom det två? Hmm, nå vi gladde oss åt att få varsitt fredagskorsord och så stack vi iväg till bokmässan utan att fundera desto mer på den saken.

På kvällen cyklade jag iväg till Syster Yster för att spana på hennes och Markus' nya lägenhet och när vi satt där på tamburgolvet (tamburen är enda rummet som har lampa just nu) råkade jag nämna de två husisarna. Två?, undrade Emmi och så kom det fram att hon intet ont anande hade fixat världens överraskning åt oss: gratis husis i en månad! Men vad är oddset att det första numret kommer just samma dag som Victors beställda husis! Förutom dubbla tidningar fick vi ett ordentligt gapskratt på köpet!!!