Det är underligt hur nära varann två motpoler kan vara. Hoppa jämfota av glädje eller slå huvudet i väggen av ilska. Tårar av hat eller av kärlek. I Ryssland tycker jag att man märker det extra tydligt. Jag tillbringade min sommar i Moskva och en stor del av sommaren gick åt till att fundera över hur man kan älska o hata ett land så mycket på samma gång. Varje morgon (helt sant faktiskt) kände jag mig som den lyckligaste människan i världen när jag gick från mitt hem på ul. Akademika Anokhina till metro Jugo-zapadnaja och hörde fåglarna kvittra eller parkeringsvaktsgubben sjunga med i sångerna som kom ut ur hans lilla radio eller klappret av höga klackar eller åskans muller. Och lika arg-ilsken-rasande blev jag varje gång när jag såg på nyheter och hörde ordet миротворцы ('fredsbevarare’) upprepas tio gånger i minuten när det var tal om de ryska soldaterna i Georgien. Och beroende på mitt humör kan alla de otaliga småsaker som bara inte riktigt funkar på samma sätt i Ryssland som i Finland antingen reta gallfeber på mej eller framkalla hjärtliga skratt. För jag måste nog erkänna att en av orsakerna till att jag tycker så mycket om Ryssland som jag gör är att jag får skratta åt och göra narr av alla de små underliga grejerna som är så typiska för ”mitt” Ryssland. Därför vill jag inte att ryssarna ska slopa de små opraktiska butikerna där man beställer över disk, ge sparken åt tanterna som tar betalt i spårvagnen, inreda sina lägenheter modernt och västerländskt, klippa bort sin ”takatukka” eller ens sluta stänga av varmvattnet i tre veckor under sommaren. För det är ju just alla dessa småkomiska egenheter som gör Ryssland till Ryssland för mig. Men jag har insett att jag är egoistisk för jag har en sak som inte alla ryssar har: ett finskt pass, som gör att jag kan ta min rinkka och sticka hem till mitt ”riktiga liv” när som helst, medan de stannar kvar. Jag kan skratta åt komiska saker som finns i mitt liv en liten liten stund, medan andra ska försöka bygga upp ett helt liv bland alla dessa saker, som då inte nödvändigtvis är det minsta komiska.

Sådär, nu har jag fått det sagt. Jag kommer säkert att försöka göra mig lustig över fenomenet Ryssland och ryssar, men jag menar alltså inte någonting elakt. För jag tror nog kärleken är mycket starkare än hatet!