Jag läser den sista boken som Anna Politkovskaja hann skriva innan hon mördades i oktober 2006. "Rysk dagbok" gavs ut efter hennes död och den är, som namnet vittnar om, skriven i dagboksform. Vissa dagar skriver hon långa texter om det politiska läget i Ryssland, medan hon andra dagar enbart kort konstaterar att någon igen har förts bort och torterats i Tjetjenien. Hon är extremt kritisk mot myndigheterna med Putin i spetsen, men också demokraterna får sina fiskar varma. De olika oppositionella demokratiska rörelserna, t.ex. Jabloko-partiet och Högerkrafternas Förbund störs av inre stridigheter och ständiga kompromissförsök, som gör att den egentliga protesten och framstegen uteblir. Politkovskaja konstaterar bittert att läget ser dåligt ut när det är kommunisterna som är de mest progressiva inom oppositionen.

Det är ganska deprimerande att läsa Politkovskajas bok. Jag blir så arg och upprörd när jag läser, men ändå vill jag bara läsa mer och mer och mer. Samtidigt som jag känner mig maktlös när det står om alla korrumperade domare, misshandlade rekryter, mödrar som förlorat sina barn osv. blir jag också inspirerad att göra något. Men jag vet inte riktigt vad. Läs själv så vet ni hur det känns! Jag rekommenderar verkligen boken! Om inte annat så för att öppna ögonen.