På tisdagkväll steg Victor och jag in i Suomi-Venäjä-Seuras abonnerade buss vid ortodoxa kyrkan, och sänkte därmed medelåldern i bussen med ca 20 år. Vi somnade nästan genast när bussen startat och vaknade upp utanför kulturhuset Kiva i Salo. Vi blev imponerade av den fina salen, som visserligen inte är jämförbar med filharmonian i S:t Petersburg, men förvånande elegant för att befinna sig i ett kulturhus i en liten grå finsk stad... Nåja, till saken: konserten var jättebra! Först klassisk musik av Händel, Mozart, Stravinsky (Igor alltså) och sedan i slutet hurtig glad rysk folkmusik (t.ex. Podmoskovnye vechera) som fick publiken att bli eld och lågor och applådera in solisten och dirigenten tre extra gånger. Dirigent var en annan Stravinsky, nämligen Marius, som vi blev bekanta med i Petrozavodsk. "Applådfiskaren", kallade Victor honom :) Efter konserten stannade vi och talade med honom en stund och sen rusade vi ut till bussen, som turligt nog väntade på oss. Vad visar det? Jo, att det lönar sig att sticka ut från mängden! Om vi hade varit ett likadant grått 60+ par som alla andra i bussen hade de säkert glömt oss och varit ute på motorvägen för länge sen. Vad visar det här annat? Jo, att det bara behövs en liten konsert för att jag ska smittas med Karelen-influensa igen...