För min del började FACES med karelska Sattuma, som spelade som första band på lördagen. Victor & co kom till festivalen redan på fredag, men jag var på plats i Pojo först på lördagmorgon och inledde med frukost nr. 2 på Pias sommarställe. Sedan traskade vi iväg mot festivalområdet och var med om en lite kuslig grej när en stor paketbil försökte tränga in sig under facesskylten på bilden ovan och drog med sig hela metallstolpen så att en flicka tänkte få den på sig. Som tur hände inget värre, men det kunde ha gått illa. Nå vi kom fram till själva festivalområdet i Gumnäs utan värre incidenter och på långt håll hörde vi Sattumas välbekanta muntra toner.



På Sattumas konsert träffade vi Maija, Jussi, Sveta, Sini och andra roliga typer och hade jättekul. Efter konserten var vi vrålhungriga och jag är ännu idag bitter över att jag inte valde speltrisotto som Jocke för på söndan när jag skulle ta den var den slut och den var bara den goooodaste...



Den kanske allra bästa konserten vi lyssnade på var Yona ja pienet liikkuvat pilvet, som uppträdde i "restaurangen". Vi blev alla helt förtjusta i den anspråkslösa söta sångerskan och hennes härliga röst. Maija och jag köpte varsin skiva av henne och fick nimmare, jee :)



Vicke på stranden med vår fina fina nya PACE-flagga, som nu hänger på väggen hemma! Maija och Jussi var väl förberedda och hade med sig SKUMPPA så vi satt på en klippa utanför festivalområdet och kalasade :) När en av ordningsvakterna närmade sig oss blev vi alla tysta och förberedde oss o på att få nån sorts utskällning, men han skrattade bara och sa att vi nog kan fortsätta tala och så gick han och kollade läget längre ut på berget.



Åskan hängde i luften hela lördagen och jag hade laddat upp med gummistövlar och regnrock, men det var först på natten när vi var på väg hem till Pia som åskvädret brakade loss! Vi satt på sandstranden och tittade på när blixtarna lyste upp hela himlen och havet. När vi började traska hemåt regnade det inte ännu, men innan vi var utanför området ÖSTE det ner! Vi sökte skydd i narikkatältet (bilden är från följande dag för i spöregnet hade nog ingen en tanke på att dra fram kameran). Jag stod och smajlade för mej själv och bara njöt av ösregnet och skulle egentligen helst ha sprungit omkring som en galning i regnet, men ingen annan verkade vara på det humöret så jag lät tråkigt nog bli... och efter en kvart slutade det nästan regna så vi traskade vidare.



Sötis-Kastor på väg på sin första (men knappast sista) Faces-festival. Gudfar tankade vatten åt honom imellanåt och så fortsatte färden igen :)



På söndagen såg man lite sömnigare miner...



...men det var inget som inte petersburgska Markscheider Kunst kunde råda bot på! Deras musik gör en alltid på så gott humör :) och när de meddelade att de säljer cd-skivor men att det finns bara 3 kvar störtade jag genast dit och där mötte jag Sanna som också var där i samma ärende. Det visade sig att de bluffade lite för de hade nog fler än 3 :) Efter konserten var Sanna och jag bakom scenen och bad autografer av killarna och dom var jättekiva!



We shall overcome... and we did! De ekonomiska problemen är väl inte borta, men åtminstone verkade Börje Mattsson nöjd då han höll tal under avslutningskonserten med Markscheider Kunst. Han tackade alla artister som ställde upp gratis, alla frivilligarbetare som gjorde Faces möjligt och alla besökare som höll  festivalområdet extremt städigt och stämningen på topp. Jag blev nästan tårögd för det var så fint tal och det bästa var att han växlade helt hejvilt mellan svenska, finska och engelska :) Hoppas det blir Faces igen nästa år!!